Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1867, sida 2

Kejsarens förlust af prestige och popularitet är så stor och tilltager med sådan hast, att han, som hyser fruktan för friheten, är i högsta grad frestad att begagna ett krig som afledare. Kriget skulle för ögonblicket bringa oppositionen till tystnad och framkalla en illurorisk enhet, som emellertid skulle upphöra vid första olycka. — Morning Heralds pariserkorrespondent ser den politiska ställningen i samma färgton som Daily Nevs. När vi se, skrifver han,, att en regering samlar tusen och tusen tons förråder, att den låter förfärdiga tält o. s. v. icke i tusental, utan i hundratusental, och kastar sig in i utgifter, i jemförelse med hvilka de af kammaren till militärbudgeten nyligen beviljade 158 milionerna äro att räkna för intet, då måste man draga den slutsats, att något är på färde, och det icke något fredligt. När vi dertill betänka, att denna regering framför allt hvilar på sin yprestige, att denna prestige lidit en hård stöt och att man hårdnackadt vägrar tillerkänna landet ett blygsamt mått af sjelfstyrelse, som kunde tjena till säkerhetsventil för dess länge sammanpressade moraliska ångkraft, så frestas vi tro, att kejsardömet söker sin räddning i ett krig, som skall hålla nationens fåfinga skadeslös för det förflutna. Det kan omöjligen förnekas, att här företagas kolossala rustningar, fastän med så litet buher som möjligt. Jag vet mycket väl, att man ej skall lägga minsta vigt på j säger; men ni må tillåta mig 3 min varning stöder sig på bestämda och noggranna underrättelser. Äfven sådane franska tidningar, som Pays, hvilka, om icke erkända regeringsorgance, dock städse stårtihY regeringens förfogan och föriikta dess intressen, göra anmärkningar mot förklaringen uti den ofticiösa Patrie, enligt hvilken ingen fransk not om Norqslesv.g afgätt till Berlin och att förhållandet mellan Frankrike och Preussen är särdeles tillfredsställande. Pays yttrar med anledning häraf: Att den diplomatiska notens afsändande blifvit uppskjutet eller att det blott i allmänhet varit på tal att afsända en sådan not anse v. nu för gifvet. Men när det tillfogas, att förhållandet mellan Frankrike och Preussen är särdeles tillfredsställande och vänskapligt, så är detta ett påstående, som det förekommer oss mycket svårt att låta gälla. Preussiska regeringens håll ning mot Frankrike, de ofåciösa Berlinertidningarnes bitande språk, de uppenbart företagne rustningarna och de diplomatiska intriger, medelst hvilken man motarbetar Frankrikes inflytande i Österriko och Italien för att förebygga den tilltänkta alliansen, vittna i förening med Bismarcks eget språk tydligt, att förhållandet icke är vänskapligt. Motsatsen skulle kunna bevisas endast genom bestämda diplomatiska fakta, ur vika framginge, att Bismarch nu vore villig att gisva franska regeringen upprättelse för den kränkning han tillfogat den genom att icke uppfylla 5:te artikeln i Prager-föredraget och genom sina försök att införlifva hela Sydtyskland i Preussen, idet han tog de kömmersiella intressena som förevändning härtill. Men det är oss icke bekant, att Dismarck företagit något i denna försonliga riktning. alla hans sednaste åtgärder, revisioner at posttraktaterna och beslaget på de annekterade ländernas statskassor, bevisa tvertom, att han fullföljer sitt mål, utan att låta hämma sig af något. Pästår man gentemot dessa fakta, att förhållandet mellan Frankrike och Preussen är vänskapligt, utsätter man sig för att vilseleda allmänna meningen. Att ett krig kan undvikas är en förmodan, som alltid låter uppställa sig, sålänge fred ännu herrskar, men vi äro icke i stånd att upptäcka något, som bestyrker denna förmodan. Do utländska tidningarne uttala sig nästan alla i motsatt riktning och innehålla upplysningar, som förtjena uppmärksamhet. I Gazette de Bruxelles heter det t. ex.: Man har på hög ort emottagit direkta underrättelser från Ryssland, enligt hvilka ryska och preussiska bärarnes förnämsta stabsofficerare skulle hålla ett krigsråd under czarens ordförandeskap. Man skall i detta krigsråd uppgöra sälttägsplaner för tvenne möjligheter, i det man förutsätter antingen, att kriget föres mellan Frankrike och Preussen allena eller att Ryssland och Preussen stå på ena sidan mot Frankr ke, Österrike, Italien och subsidiärt måhända Sverge och Turkiet. Ryssland är benäget för uppskof; Preussen deremot drifver med ifver på ett besluts fattande och hänvisar på att Österrike befinner sig i upplösningstillstånd, att Frankrikes militära styrka är jemförelsevis svag och att i Italien berrskar osäkerhet och villrådighet. Italienske kronprinsen har i Berlin varit föremål för den mest smickrande uppmärksamhet; Preussen tror, att det kan förmå åtminstone Italien att intaga en neutral ställning, hvarigenom Österrike och Frankrike skulle blifva nödgade att hafva sin uppmärksamhet riktad äfven åt den sidan och alltså icke kunde försoga öfver alla sina krafter. Dagens post. Regeringsdepescher från Washington förmäla, att mexikanskegesandten i Washington, signor Romero. har å president oa