Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1867, sida 3

Våra sornminnen och biskopsvisitationerna. Under denna rubr ik läses i Norr a llalDet stads att, vid d ika v lands Tidning: 7 tationer, visitator skall efterhöra, om inom pastoratet finnas nå a anmärkning: arda tornminnen. Nyllan af denna få ade sig vid den visitat s i Knäröd, af t. i i vw här 1 sderteeknad visitator fra trakten cj funnos nå minnen, hvilken fr: ett sådant förhållande ar en nejd, som innesluter ra anmärkningsvärda fornift, då den efterlefves, viion, som den 1 Juli detta f. kontrakts-prosten J. A. 0 8 af protokollet: -Unan förfrågan, om i nej besvarades. Då förunderligt, helst i många historiska nminnen, och vidare undersökning anställdes, anmäldes att i närheten af Sjöareds Stgifvaregärd finnes stående en stenfot, hy i en hvilat, men att denna olof d och nu lärer vara uppställd å Mar ställe i Småland, der dan änmu funnits. Af tillkännagafs, att detta bortförande den tid, då prosten d:r Rhodin v Markaryd. På stenen, hvarå fö finnes, står årtal utsatt, utvisande att den ut ett minnesmärke om ett på 1620-talet emellan Sverges och Daumarks konungar hållet möte. Visitator tillkännagaf, i till länets fornminnesförening, s biträde att återvinna åt orten dess historiska egendom IIerr kontrakis r omkring ett år sei damöter gt rum under koherde i osten Berg har redan och o underrättade, att fornminne eningens sty Ve a vidtagit lagliga der, för att få till Knäröd återställd den bortförda minnesvården, Vi antaga att denna minnesvård berör Gustar II ÅAdofs och Christian IV:s vänskapsfulla möte d 23 Febr. 1629. Väl omnämner ; Bexell, i sin Hallands Historia 3. delen pag. 95., 5 Kongstenen, såsom utvisade stället, der ka freden 1613 afslutades, och beskrifver vara i form af elt litet bord, 1 aln 9 tum ide vid landsvägen nära Syöareds tgifvaregård, tillåggande att Christian IV der skulle sutit och spisat, då han for att i Ulssbeck möta II Adolf. Detta är en förvexling. ot konungamöte i Knäröd har endast ägt rum å förenämnda dag. Christian IV:s egenhändiga dagbok innehåller, d. 23 Febr. 1629: Drog jag (från Oxhult i Ilishalts socken) til kongen udi Suedrig, och mödte han mig ij marcken uden for UIfsbäck:. Konunsarne bodde på Ulfsbäcks prestegård och afreste d. 26. Den ifrågavarande Kongstenen har således blifvit rest till minne af konungamötet. Våra läsare skola, liksom vi, vara kontraktsprosten Berg tacksamme, för det han undan förstörelsen sökt rädda den enda minnesvård från denna fredens bygd, om hvilken en författare yttrat: .Om en välplats, der stridande härar fordom tumlade om hvarandra, der vapengny, segerskri, jämmerrop och stupade kämpars sista suckar gåfvo genljnd i nejden, efter flydda århundraden fäster uppmärksamheten; så vVen de ställen en hågkomst, der under stilla öfverläggningar en förlorad fred blifvit återgifyen åt blödande nationer, Egenheter hös en groda. Detta för jordbrukaren i många afscenden nyttiga men föga vackra djur har en synnerlig förkärlek för bin och honung. En morgon för någon tid sedan observerade egaren af några bikupor hurusom en groda låg i gräset nedanför slustret på en af kuporna och i allsköns maklighet förtärde de bin, som af mattighet fallit ned på marken. Biegaren slängde den objudna gästen längt bort från den plats denna obehörigen intagit. Följande mörgon märkte han ett likadant djur vid bikupan. Genast föll han på den sanken att det möjligen kunde vara samma groda, som han dagen förut slängt bort öfver stängslet till bigården; för att förvissa sig härom band han en blå tråd på ett at djurets bakben ock tilisade derefter en gosse att i en kruka med vatten båra den rotgiriga tingesten ett långt stycke bort från gården öch der lemna den i gräset eller i ett dike. Tredje morgonen sitter grodan med den blå tråden om benet framför bistoeken och nu blef hon bortburen till ett än aslägsnare ställe. Men fjerde dagen hade hon öfver fält och ängar hittat väsen tillbaka till den begärliga bigården och intagit sin gamla jagtplats. Nu bar henne biegaren sjelf så långt bort att hon efter hans beräkning skulle behöfva flera dygn för att kunna komma tillbaka,f ifall hon annars hittade vägen dit: lyster ungefär en veckas förlopp satt hon åter framför bistocken och fångade dess flitiga inbyggare. Egaren öfvergaf nu hvarje försök att bli henne qvitt och lät det stackars djuret sitta qvar på sin utkik, redan derföre att inge friska, utan endast dufna och sjukliga bin fångades och uppåtos af den rofgiriga varelsen i gräset nedanför slustret. Qvitt eiler dubbelt annan stad i Svealand fö språk på trovärdighet: En landtman, som hade kasserat in 400 rdr, hvilka gjorde honom bekymmer, gick in till en handlande i närmaste stad och begörde att få sätta in myntet på några dagar. — Det går an. Pengarne lemnades, och om qvitto blef aldrig tal. Några dagar derefter gick vår man in att hemta sina pengar; men, 0 ve! handelsmannen, som ej upptecknat insättningen, kunde alls icke erinra sig att ha mo t någon sådan. — lläpnad och ordvexling! Vår landtman fick inga pengar, men blef den W hög, och 1 alu 6 tum bred, och lig Man berättar från en ande historia med ana i stället utkastad. Både ledsen och förargad vände han sig i sin nöd till en van advokat och biktade sin olycka. — IIm. sade denne; hm, hm! — Ett medel vore a. att försd Kan Ni skaffa andra 400 rdr? — Åja. — Så gå då och Vär bonde följde rådet till punkt och pricka. Sedan ett par i förväg sända vittnen inkommit till tet af veckan. handlanden, med hvilken de lifligt samspråkade om affärer, inträdde bonden, bugade och sade: — Jag skulle be patron så mycke om ursägt, för att jag talade om de der 400 rdrna; jag har sedan sett efter bättre och hade dem verkligen qvar i fickan. Skulle herr patron nu vilja taga dem på några dagar? ij — Det går för sig. Ingen skada skedd. — Ja, men jag ville gerna ha ut dem mot slu— När du vill, kan du få dem. Pengarne lemnades, och så skiljdes de åt, äfven den gången utan att tala om qvitto. Men på Fredagen kommer bonden in till patronen, som är ensam på kontoret, begär och får ut sina 400 rdr. Sednare på dagen väffar han sina båda vittnen tager dem med sig in till patronen och begär att få ut de 400 rdr, som han insatt. — Vet du inte skäms karl? Du fick ju för ett par timmar sedan ut 400 rdr! — Nu hör Ni sjelfva, hur han nekar. Men den här gången har jag lyckligtvis vittnen med mig, som sågo, när jag lemnade pengarne. Patronen måste för att undvika vidare skandal punga ut med 400 rdr, som han påstod vara ,,syndapengar Om nu glömskan var på patronens sida, så fick till sist på knepigt sätt bonden sitt. Handelsunderrättelser. Dagens post. 9 1: AAmAwUA a AUnARKA SFansdetic