Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1867, sida 2

gående styrelsernas tryck och missbruk. sn Ty ett förflutet ondt glömmer man lätt, men vid nya bördor och pligter har man 1 svårt att vänja sig, Vår allmänna värnepligt är för de borgare och bönder, hvikkas söner förut kunde friköpa sig, enl djupt ingripande förändring. Och enär skattesedlarne äro ingen till glädje, så kunde den erfarenhet, att man hädanefter har att betala en tredjedel mer än förut, ingalunda på angenämt sätt beröra de hannoveranska och kurhessiska kommunerna, helst denna skatteförhöjning inträffar i en tid, då handel och vandel ligga nere och inkomstkällorna minskats för nära nog alla. Men dessa stadier måste genomlöpas, det inse också våra nya medborgare. Preussiska militärorganisationens införande har ingenstädes stött på motstånd, så hastigt och oförmedladt det än skedde. I Nassau och Kurhessen fogade man sig på det villigaste i densamma; i Hannover förekommo blott enstaka oordningar, som för öfrigt hade sin rot i förre konung Georgs agenters uppviglingar. Öfver de ökade skatterna klagar man väl, men man vet dock, att dessa skola för det gemensamma landets väl bäras lika fördelade på alla skuldror. Men andra förhållanden tillkomma, som väcka ond blod. Redan det var ett fel, att i sådane landsdelar som Nassau, Kurhessen och en betydlig del at Hannover, der sinnesstämningen var så tillmötesgående, man icke gjorde ett rikligare bruk af de inhemska krafter, som stodo regeringen till förfogande, utan ställde uteslutande preussiska embetsmän i spetsen för de olika3 förvaltningsgrenarne. Befolkningarne skulle känt sig friare och sjelsständigare, om åtminstone ett blandadt system hade blifvit följdt. Med reorganisationen af domstolarne och förändringen af processordningen borde man hafva väntat, tills representanterna för de nya provinserna kunnat i deputeradekammaren redogöra för sina önskningar och betänkligheter. Förvaltningen af den kurhessiska statsskatten har man öfverlemnat åt generalstatskassan i Berlin, för att sammansmältas med den peussiska statsförmögenheten, medan kurhessarne hade önskat, att den åtminstone delvis hade lemnats till deras landsdels förfogande såsom provincialsond. De åberopa härför statsskattens bekanta ursprung (från engelska subsidier, som kurfurstarne erhöllo för försäljningen af landets söner till engelska hären), samt att Kurhessen medfört till det gemensamma boet en stor domänbesittning, men inga andra skulder än sådane, som äro gjorda för jernvägars anläggning och rikligen förränta sig. I vår behandling af de annekterade länderna visa sig två grundfel: 1) byråkratismen, som vill ensam ordna och styra allt, utan att rådfråga befolkningarnes förtroendemänner eller lyssna till protester; 2) det finansiella intresset, som aktar för litet uppå, att redan öfvergången till de nya ovanliga skatteförhållandena är tung nog för de nya provinserna, och att man fördenskull af politiska grundsatser bör förfara skonsamt vid ordnandet af deras aktiva och passiva. Man har nu vunnit några milloner thaler åt statskassan, men bättre hade varit, att preussiska staten hade räknat några millioner belåtne statsborgare mer. FRANKRIKE. Man uppskattar den förlust af manskap, som franska armbCen lidit under fälttåget i Mexiko, till icke mindre än 60,000 man. Måhända är denna siffra något för stor, men å andra sidan har man ej heller att sätta tro till de officiella uppgifterna, om någonsin sådane blifva offentliggjorda, beträffande denna förlust, som man natur ligtvis vill reducera så mycket som mö ligt. Ett prof härpå lemnar armemonitören i en artikel, hvarmed den vill vederlägga de gängse ryktena om de ofantliga förluster i krigsmateriel, som franska hären under samma olyckliga fälttåg mot de mexikanske ,,banditerna skall hafva lidit, och hvars konklusion är, att ,,det är således ganska oriktigt att vilja påstå, att mexikanska expeditionen på något sätt uttömt våra tyghus och uniformeringsmagasinerk. Armemonitören menar vidare, att i förlusten ej böra inberäknas de gevär och de 30 å 40,000 kilogrammer krut, som Mazximilians regering fick till låns, ,ty detta måste betalas och förekomma i den skuld, som Mexiko har att liqvidera till lrankrike. Armåmonitören synes således icke antaga för möjligt, hvad man på andra håll anser fullkomligt atgjordt, att president Juarez, långt ifrån att numera erkänna någon mexikansk skuld till Frankrike, vill lägga beslag på all åtkomlig fransk egendom för att dermed betäcka något litet af de omkostnader, som det franska invasionskriget förorsakat Mexiko. Tidningen Siccle offentliggör en förteck