Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1867, sida 2

ee — H Göteborg den 25 Juli. Ställningen på den europeiska penningemarknaden fortgår i den en gång började riktningen till ett ytterligt hopande af ädla metaller i de stora bankerna och till räntans sänkande till den orimligt låga ståndpunkten af 1!(, å 2 precent. Så var under den 20 Juli i Paris diskontot i den öppna marknaden 112 procent, i Londons stock-exchange 1!(, å 2 procent, med god tillgång, i Hamburg 12(,, i Frankfurt och Briissell 2 och i Amsterdam och Berlin 22, hvaremot den i Wien höll sig vid 5 procent och i Petersburg stod på höjden af 8 procent. I Englands bank insattes samma dag ytterligare 67,000 i guld och 288,500 Å i specie. Under allt detta öfverflöd på penningar visa statspapper och andra räntepapper ingen tendens till stigande, utan snarare tvertom. Det är en sakernas ställning, hvilken är lika så onaturlig som när, genom guldets uttagande, diskontot höjes till ytterligheten af 9 å 10 procent. Likalitet som den sednare åtgärden förmår hindra guldets uttagande, när affärslifvet det kräfver, lika litet förmår räntans sänkning uttvinga guldet, när rörelsen — efter det verksamheten blitvit hämmad — icke är deraf i behof. Tydligt är emellertid, ati det så icke kan fortfara på längden, ty kapitalernas innehafvare kunna ej nöja sig med en så ringa afkastning; de måste söka en bättre användning, äfven om den är förenad med någon risk. Att statspapperna ej vinna ökad efterfrågan kan svårligen bero på någonting annat än misstro till fredens bibehållande. Det är förhållandet mellan Frankrike och Nordtyskland, som blir alltmer tvetydigt, att icke säga hotande, och denna ovisshet är nog att tillbakahålla alla större spekulationer och förmå personer att hafva sina penningar disponibla. Hvad som i synnerhet underhåller farhågan för ett krig är kejsar Napoleons alltmer besvärade ställning gentemot kammarens opposition och den allmänna meningen i landet, hvars missnöje, yttrar en korrespondent till en engelsk tidning, växer med ofantlig styrka hvarje timme. Att nu lemna den frihet han utlofvat, såsom ,Statsbyggnadens fulländning, vore en betänklig sak; men det finnes blott en utväg att hejda nationens alltmer högljudda erinringar om det kejserliga löftet, och det är — krig. Man talar sålunda redan i Paris ganska allmänt derom, att efter det kammaren voterat budgeten och derefter blifvit upplöst, hvarför dagen var utsatt till den 24 Juli, kan man motse en ministre Persigny-Fleury och — krig. ,Farväl då, heter det, med de liberala lagarne och. med den utlofvade nya parlamentssessionen i November! Det heter vidare: ,,krig — ett vädjande till denna , nationella fibre, hvarom de betecknande orden fälldes i talet den 1 Juli, skulle för ögonblicket tysta oppositionen och åstadkomma en bedräglig enighet, hvilken skulle räcka till det första nederlaget. Kejsarens mod må svika honom i sista stunden, såsem det gjort förut, men ingen betviflar, att ej han samlar sig för ett anlopp. Marskalk Niels nyligen hållna tal visar, att permission beviljas till ovanligt litet antal och krigsförråder af alla slag, sådana som erfordras för ett fälttåg, samlas med utomordentlig verksamhet. ,Det medgifves nu öfverallt, att icke det minsta spår af ett bättre förhållande till Ryssland och Preussen framgått af suveränernas besök i Tuilerierna. Det är på alliansen med Österrike, som man nu