Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1867, sida 1

meftier. 102151 Jag svär inför Gud, inför verlden och nationen, att jag alltid skall vara mitt fäderneslands tjenare och befria det från dess förtryckare. Klockan 1044 började förhanamigarne med uppläsandet af anklagelseakten, som skildrar tilldragelserna den 6 Juni, då attentatet begicks, och bland annat redogör för stallmästaren Raimbeamy behjertade handling att kasta sig emellan czaren och den mot honom riktade pistolen, hvarigenom skottet triffade Raimbeaux häst i hufvudet, samt vidare huru pistolen sprängdes, huru Beregowski blef gripen, samt huru en del af åskådarne ville på honom tillämpa lynchlagen, hvarifrån han endast med svårighet räddades genom polisens mellankomst. Ytterligare meddelar anklagelseakten hvad man under de föregående förhören erfarit om den anklagades förflutna lif. Denne, hvars fullständiga namn är Anton Bereeoibski, är son af en lärare i pianospelning och deltog mot sin faders vilja, ja i trots af dennes förbannelse, i Polens resning år 1863. Han var då helt ung, knappt 16 år gammal. Sedan den kår, i hvilken han tjenade, blitvit sprängd, måste han fly in på österrikiska området, begaf sig derefter till Belgien, der han arbetade som mekaniker, och kom derifrån år 1865 till Paris. Här förtjenade han sitt bröd genom att arbeta å en mekanisk verkstad och begagnade sig samtidigt härmed af Jauffrets institut, för att utvidga sina kunskaper. En ansökan, som han inlemnade, att få återvända till Polen, blef icke bifallen. Då underrättelsen om czarens förestående resa till Paris utbredde sig, lemnade han sitt arbete och tillbragte Maj månad utan sysselsättning. Han befann sig vid jernvägsstationen den 1 Juvi, då czaren anlände. Den 4 Juni, då czaren tillika med kejsar Napoleon bevistade operan, väntade Berezowski utanför operahuset och följde vagnen, då de begge suveränerna åkte derifrån. Den 5 Juni köpte han en dubbelpistol samt krut och kulor, och begaf sig följande dag till Longchawmps, der kejsarne öfvervoro den stora trupprevyen. bå de äkte derifrån, följde han vagnen och begagnade ett tillfälle, då menniskoträngseln tvang kusken att stanna, till att aflossa pistolen. Berezowski har aflagt en fullständig bekännelse; han förklarar, att han gjort sin pligt, i det han uppfyllt ett löfte, som han redan vid 16 års ålder aflade, beklagar att han icke uppnådde sitt syftemäl, samt anser sig icke hafva felat i annat, än att) han missbrukat Frankrikes gästvänskap, genom att icke respektera den furste, som var Frankrikes gäst. Anklagelsen lydde på öfverlagdt mordförsök mot kejsaren af Ryssland. Sedan anklagelseakten blifvit! uppläst, började domstolens president, Derthelin, det egentliga förhöret med Bereeoelski. Tillfrågad, hvarför han var närvarande å jernvägsstationen vid czarens ankomst, svarade han, att han ville se, om han kunde straffa czaren för de brott denne begått, och om han kunde hindra honom att med sin närvaro smutsa Frankrikes jord. På frågan, om han i det ögonblicket hade beslutat döda czaren, svarade han: ,,Ja, från det ögonblicket och äfven dessförinnan. Jag har alltid tänkt att hämnas på honom för mitt fäderneslands skull. Då jag var i Polen, tänktel jag icke så bestämdt på att döda honom; jag visste, att jag der icke kunde komma honom så nära, men när jag fann, att det var möjligt att döda honom i Frankrike, tvekade jag icke? — På frågan: Tror ni er hafva rättighet att döda en furste? svarade han: ,Ja, hr president, ty han har mördat mitt fädernesland, han har med ett penndrag skickat hela Polens ungdom till Siberien, han har dömt ett helt folk till landsflykt och död. — Vet ni då icke, frågade domaren, att man ej har rättighet att dräpa sin nästa? — ,Czaren är icke min nästa. Det finns intet namn, som man kan gifva en slik varelse. — Då presidenten påminde honom, att hans skott kunnat träffa fransmännens kejsare, genmälde han: ,,Omöjligt, jag hade icke en tanke på att döda fransmännens kejsare. — Mängdens förbittring, då han blef gripen, förklarade han dermed, att man trott, det han velat döda kejsar Napoleon, och att man icke visste huru mycket ondt czaren tillfogat menskligheten. Derefter hördes flera vittnen, bland hvilka Berezovskis förre regementschef, som sade, att han hade varit en tapper och i allo pålitlig soldat, att, när resningen var besegrad, hade han gråtit som ett barn öfver sin moder, och att alla hans tankar och handlingar voro riktade på endast en punkt: Polens räddning. Samtliga vittnen — hans lärare i Jauffreys in33 8