Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 juli 1867, sida 2

vi så i dag en sällsynt visit, hvilken skall bli lika vilkommen tör dig, som för oss alla. — Hvem är det då? Ni ju riktigt hemlighetsfulla! — Jane Norrmanson har antagit Margarethas bjudning till tå, sade nu Bertha, som fått sina anordningar färdiga. — Jane Norrmanson! Åh, det var ju präktigt, utropade fadern glad. Nå, min vän, fortfor han, vänd till doktorn, som satt på en beqväm ländstol, bläddrande i ett album, der skall ni få lära känna en intressant person. Jane Norrmanson är en judinna i den renaste och ädlaste form och vi tycka alla mycket om den besynnerliga flickan. Hon är vår närmaste granne och bor — Här afbröts han af ett högt och hjertligt skratt af Margaretha. — Hvad skrattar du åt? frågade han allvarligt. — Jag skrattar åt, att du kommer mycket för sent med dina förklaringar för vår goda doktor, pappa lilla. Han vet redan allt, som du kan säga honom om Jane Norrmanson, ty han var i morse med mig hos henne och har således redan gjort hennes personliga bekantskap. Nu instämde äfven den gode fadern i skrattet och sade: — Verkligen? Nå, det är ju charmant! Ja, då har jag kommit för sent med mina förklaringar, och så går det ofta de gamle när de glömma, att de unge mycket fortare få sitt mål i sigte och äfven förstå att uppnå det. Men det gläder mig, att Jane kommer hit; hon är verkligen en alltför sällsynt gäst hos oss, och det skulle vara mig kärt om ni förstode att fängsla henne vid vårt hus, kära doktor. Margaretha skrattade åter högt, slog armarne kring sin syster och dansade omkring med henne i rummet. — Hvad skratta ni så mycket åt, flickor? frågade fadern vid bästa lynne. — Du har omigen kommit för sent med dina skildringar, utropade Margaretha glädtigt; jag har redan berättat doktorn allt hvad vi sjelfva veta om Jane, och om du ej har reda på annat, kan det lätt bända, att han snart har mera att säga dig om den stackars judinnan, än du nu kan säga honom. Med dessa ord skyndade hon ut, följd af Bertha, för att se efter om den väntade ännu ej var i antågande. — Haha! de äro muntra, mina flickor, doktor, och det