Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 juli 1867, sida 1

ej länge, nickade matt Icende med det täcka hufvudet samt sade enkelt och med mycket lägre röst än förut: — Jag skall komma. Två minuter sednare hade de båda promenerande lemnat det lilla husets tröskel och gingo öfver den med granit belagda platsen utanför detsamma fram till en vid ändan af trädgården upprest balustrad, hvarest i en berså stodo ett bord och några trädgårdsstolar. Omedelbart under denna balustrad framgick gångstigen till Oevelgönne, och på ömse sidor om bersån såg man små trädgårdar och nätta hus ligga, hvilka likaledes voro uthyrda till sommargäster. — Kom, tog nu Margaretha småleende till ordet; jag vill nu visa er Janes favoritplats — det är ju innerligt trefligt hos henne — ser ni, hur vackert hon håller sin lilla soliga trädgård i ordning. Dervid uppsteg hon för en låg trappa, öfverskred den genom byn ledande gångstigen och inträdde i en liten af en djupt nedhängande jättepoppel beskuggad inhägnad, der, halft dold af trädets täta blad, en bänk stod bakom ett bord, hvarifrån man hade den böljande floden och rörelsen på densamma omedelbart framför sig. Endast en kort stund dröjde den unga flickan med sin följeslagare på denna täckt belägna hviloplats, i det hon gjorde honom uppmärksam på dess olikartade behag, hvilket måhända behöfdes, enär hans öga mera var vändt inåt än utåt; derefter gick hon tillbaka till gångstigen och följde den, vändande sig åt byn, i hvilken vid godt väder hela dagen igenom rådde en liflig rörelse. Så var äfven i dag vid det klara solskenet fallet. Det idylliska Oevelgönnes periodiska invånare sutto för det mesta ute i det fria eller promenerade i eleganta morgontoiletter fram och åter. Alla bersåer, alla bord voro upptagna. Här lästes, der frukosterade eller arbetade man. Nätt klädda barn hoppade och sprungo omkring sina mestadels landtligt klädda vårdarinnor; fiskare och lotsar återkommo hem från sina längre eller kortare utflygter. Deras hustrur, här torkande tvätt på ett uppspändt tåg, der sysselsatta med något hushållsgöromål, trädde de hemkommande vänligt hälsande till mötes, och det var som om man på deras af helsa skinande anleten kunde