Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 juli 1867, sida 1

JUDINNA NN?) Berättelse af Philipp Galen, (Öfversättning af J. Philipsson.) Dessa ord riktades till den unga judinnan, och denna vände sitt ansigte mot den talande, hvarvid ett matt småleende flög öfver hennes talande drag. — Tala! hviskade hon, nedslående sina ögon, och Reinhold måste nu, såsom han redan beundrat så mycket hos henne, äfven beundra den undergifna ödmjukhet, som uttalade sig i detta ögonens sänkande, och den obeskrifliga skönhet, som uppenbarade sig i hennes drag, då de långa, svarta ögonhåren likt en dunkel skugga föllo öfver de så täckt rundade, bleka kinderna. — Ja, och ni får denna gång ej afslå min bön. Kom upp till oss en stund i afton; vi äro alldeles ensamme, endast herr doktorn är hos oss, och vi skola prata riktigt af hjertans lust. O, ni kommer ju, jag ber er så hjertligt derom! Jane höll ögonen forttarande nedslagna, och likväl öfverfor en krampaktig darrning hennes bleka läppar, liksom kände hon den brinnande blick, hvilken ur den unge framför henne sittande mannens öga riktades på hennes ansigte. Men hon svarade ännu ej. Plötsligt uppslog hon, liksom vaknaude ur en kort, lycklig dröm, åter ögonen och riktade dem med ett halft bedjavde, halft frågande uttryck på Reinhold. Denne trodde sig förstå frågan och sade ögonblickligen med sin mjukaste röst: — Om jag törs förena min anhållan med fröken Margarethas, och om en sålunda fördubblad bön finner ingång i ert hjerta, så uttalar jag den: följ min gode värds dotters vänliga inbjudning. I Janes vidöppnade ögon uppsteg liksom ett klart skimrande ljus. Derefter besivuade hon sig ännu en stund, men ) Se H-T. n:o 168.