Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1867, sida 2

AI. T. YL. JV: UTRIKES. Från Wien skritfves till Kölnische 2eitung: ,,Härvarande tidningar förmäla, att det blir intet af planen, att kejsar Frans Josef skall resa till Paris, äfvensom att kejsar Napoleons kondolensbesök i Schönbrunn är inställdt, och man sluter deraf, att planen till en innerlig allians mellan Österrike och Frankrike om icke strandat, så åtminstone blifvit uppskjuten. Detsamma skrifves till Augsburger allg. Zeitung, och en härvarande tidning, som städse på det varmaste förordat förbundet med Frankrike, tillfogar nu med hänvisning på det allt intimare förhållandet mellan kabinetten i Berlin och Petersburg: ,,Den fransk-österrikiska alliansen är således, himmelen vare lof, ännu endast något, som hvilar i framtidens sköte. Dessa slutsatser och utrop äro grundade på salska förutsättningar. Planen till en intim allians med Frankrike har här aldrig existerat och kan fördenskull icke hafva strandat. Sedan hr v. Beust öfvertog ledningen af Österrikes utrikespolitik, har Wienerkabinettet med alla till buds stående medel sökt hos magterna framkalla och befästa den öfvertygelse, att Österrike framför allt önskar fredens upprätthållande. Man har fördenskull bemödat sig om att stå på bästa möjliga fot med alla magter, Frankrike och Preussen inberäknade. Denna afsigt har i det väsendtliga, särskilt med hänsyn till Frankrike, blifvit uppnådd. Något mer åsyftades aldrig, aldraminst en verklig allians, emedan en sådan, såsom hr Rouher riktigt anmärkt, just vore egnad att från annan sida framkalla varaktig fiendskap. Det intima förhållandet mellan Preussen och Ryssland, ifall det verkligen eger rum, anses i härvarande politiska kretsar icke såsom hotande för Österrike. Ett Österrike, som vill anfalla ingen, utan blott försvara sig sjelft, kan icke hos någon uppväcka farhågor, men väl tjena andra magter till stödjepunkt. Det ligger alltså uti ingen magts intresse, ej ens i Rysslands eller Preussens, att försvaga ett Österrike, som dragit sig tillbaka från Tyskland och Italien och, så att säga, slutit sig inom sig sjelft. Framför allt skulle Preussen rasa mot sin egen fillvaro, om det lössläppte och understödde panslavismen emot Österrike och drefve sin hämnd ända derhän att arbeta på denne sin grannes undergång. Derför anser man sig här hafva intet att frukta af den föregifna alliansen mellan Preussen och Ryssland. Hvad beträffar kejsar Frans Josefs resa till Paris, stå de hitintills träffade allmänna bestämmelserna fast. Resan företages sannolikt i första hälften af September. Ej heller har någon förändring inträdt i hvad som här blifvit anmäldt om kejsar Napoleons afsigt att göra ett besök i Wien. Man väntar här ännu alltid, att besöket skall ega rum och emotser en bestämd anmälan om tidpunkten för detsammak. Såsom telegrafsen meddelat, har österrikiska deputeradekammaren förkastat ett förslag att utplåna dödsstraffet ur den nya strafflagen. Dock visade diskussioner i frågan, att tänkesättet äfven i Österrike är nära att mogna för denna reform, ty kammarens förnämste talare och jurister — Miihlfeld, Herbst, Pratoberera, Tschabuscknigy och Schindler — yttrade sig i lysande föredrag för dödsstraffets fullständiga afskaffande. Den finansiella uppgörelsen mellan Österrike och Ungern stöter, såsom naturligt är, på stora svårigheter. Skall Ungerns andel i monarkiens statsskuld och pålagor beräknas efter dess folkmängd, så hade Ungern att påtaga sig 43 Z af bördan, och i sjelfva verket räknar. man i Österrike på, att riksdagen i Pesth skall ingå på en fördelning af 40 Å mot 60 Zz Räknar man åter hvad Ungern hitintills