Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1867, sida 1

hon ändå märkt oss, och det vore oartigt af mig om jag ej hälsade på henne och presenterade er såsom vår gäst, om nyans väntade ankomst Bertha och jag redan i går berättat henne. Lugnt och utan att invänta Reinholds samtycke, närmade hon sig dörren till det lilla huset, gick omkring den runda gräsplanen och framträdde så på en gång från sidan tätt intill glasdörren, bakom hvilken Jane Norrmanson satt och ännu ej hade någon aning om de båda andras närvaro. Men då Margarethas hand sakta klappade på rutan, upplyfte hon långsamt hufvudet, och då hon nu varseblef sin värds dotter samt straxt derefter äfven den bredvid henne stående fremlingen, lät hon sitt ljusbruna öga med en underbart glänsande och liksom tviflande, frågande blick hvila på den sistnämnde. — God morgon, kära fröken Jane, tillropade henne nu Margaretha med sin vanliga hjertlighet. Törs vi störa er, komma vi ej olägligt? Hon erhöll intet hörbart svar, men den hittills sittande uppsteg från sin stol, sköt den hastigt tillbaka och öppnade dörren till sin lilla sal, så att man nu för första gången kunde kasta en blick in i densamma. Det var ett visserligen endast trångt rum med lågt tak, klädt med grårutiga tapeter. På den lilla jernkaminen längst bort i ena hörnet stod ett ur i ett svart metallfodral, på hvilket en döende täktare just utandades sin sista suck. I midten, alldeles midt emot dörren, hade den med brunt plysch öfverdragna soffan sin plats, och framför densamma stod ett rundt bord med ett likadant plyschtäcke. Der bredvid befann sig den till de inre rummen ledande dörren. Vid väggen till venster stod ett elegant skrifbord, betäckt med böcker och papper samt Prydt med åtskilliga nipper. Midtemot, vid högra väggen, stod ett stängdt piano. Vid dörrfönstret hade ett litet sybord och bredvid de öfriga fönstren några stolar fått plats. På golfvet låg en med blommor inväfd matta, och med undantag af den nu på stolen kastade sömmen, sanns intet i rummet, som ej stod eller låg på sin behöriga plats, Det hela såg trefligt och vänligt ut, och sedan man först hunnit vänja sig vid det knappa utrymmet, torde här på vackra, varma sommardagar varit en rätt behaglig vistelseort.