Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1867, sida 2

I0O, men jag känner ej hvarifrån hon är; hon har ännu ej nämnt detta och hon undviker öfverhufvudtaget att tala med oss om sitt hem. Allt, hvad vi för öfrigt ha oss bekant om henne, inskränker sig till följande: Förliden sommar bodde hon med sin numera aflidna tant, en gammal, just icke serdeles bemedlad, döpt judinna, hvars namn hon äfven bär — hon heter nemligen Jane Norrmanson — i det här lilla huset, medan hon om vintern vistades i Hamburg med tanten. Då denna dog, bad hon i våras att åter få hyra det lilla huset, och min far, som tycker om henne, emedan hon är så god och flitig och synes vara så olycklig, lät henne gerna få det. Så kom hon i Maj åter hit, och nu lefver hon ännu tystare och mera tillbakadragen än förut. Om vi undantaga oss, har hon alls ingen förbindelse med den öfriga verlden, och äfven vi få endast sällan se henne, om vi ej på eget bevåg hälsa på henne, såsom vi gjorde i går morse, då ni kom. Vi ha naturligtvis bemödat oss att draga henne till oss, men detta har endast lyckats oss intill en viss gräns. Hon kommer endast efter många böner till oss, och tillochmed i parken deruppe, som hon finner så vacker, infinner hon sig sällan, ehuru min far bedt henne begagna den efter sitt fulla behag. För det mesta sitter hon alldeles ensam härnere i sin lilla sal, der ni nu ser henne, och arbetar, ty man ser henne aldrig sysslolös, såsom så många andra judinnor. Hon syr, stickar, virkar de finaste och vackraste saker, och dessemellan läser hon, hvari hon finner ett stort nöje. Hon sade mig en gång, att en god bok ersätter henne alla vänner samt att hon talar och umgås med de deri förekommande menniskorna, alldenstund talandet och umgänget med verkligt lefvande menniskor bereda henne så många svårigheter och hon blifvit vand vid ensamhet samt att sysselsätta sig med sig sjelf. Förlidet år, då vi lärde känna henne, talade hon blott litet tyska, men hon har lärt sig det hastigt och uttrycker sig nu fullkomligt riktigt och begripligt, ehuru hon emellanåt väljer ord och vändningar, hvilka säga mer eller mindre än de måhända äro ämnade att säga, emedan hon ej noga känner den betydelse, som vi tillägga dem. För att lära riktigt uttrycka sig på tyska språket, som hon tycker mycket om, läser hon för det mesta endast tyska böcker, ehuru hon äfven mycket väl förstår engelska, och för att erhålla sådana af oss är det oftast hon uppsöker oss, allden