Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1867, sida 2

1. I. AA MR — osticisa franska tidningarne nu för tiden föra mot Preussen. MENIKO. Genom den i Newyork utkommande franska tidningen Courrier franco-amöric tin har man nu erhållit tillförlitliga underrättelser rörande Maximilians afrättning. Nämnde tidning meddelar: Det var den 14 Juni vid en framskriden timma, som krigsrätten i Queretaro förkunnade domen, som dömde Ia nulian af Ilabsburg, Mirdirom. och HMejia till döden. Domen stadfästades den 15 af beliigringsarmtens öfverbefilhafvare general YÄscobeclo, som bestämde d. 16 Juni till dag för afrättningen. Men på befallning ar presidenten Juarcz uppskötsd lomens verkställande på tre dagar, för att sangarne skulle hafva tid art ordna sina enskilda angelägenheter. D. 19 Juni kl.7 på mornen blefvo de tre fångarne utförda oc arkebuserade. Maximilian arkebuserades framifrån. Ilans sista ord voro: ,,Stackars Charlotte! Miramon och Mejia blefvo före afrättningen degraderade från den rang de innehaft i armöen och derefter, såsom förrädare mot sitt fädernesland, arkebuserade bakifrån. General Escobeclos rapport om afsättningen har följande lydelse: San Louis de Potosi, 19 Juni 1967. Till medborgaren krigsministern! Den 14 dennes, kl. 11 på qvällen har krigsrätten dömt Maximilian af Habsburg, Miguel Miramon och Thomas Mejia att undergå dödsstraflSedan domen blifvit stadfäst, har order om dess verkställande den 16 blifvit utfärdad. Men regeringen har fördröjt verkställandet tills i dag. Klockan är nu 7 på morgonen, och Maximilian skall just nu fysiljeras. Ilaf godheten meddela denna skrifvelse till medborgaren republikens president. — M. Escobedo. Preussens och Englands ministrar begålvo sig till Queretaro för att försöka rädda den olycklige fursten. Deras bemödanden voro fruktlösa. D. 18 lät herr Lerdo de Icjada preussiske? ministern baron IMagmas veta, att det var omöjligt att benåda Maximilian. Vi meddela här den telegrafdepesch, som Preussens gesandt, anländ till Queretaro d. 17, öfverlemnade till mexikanska kabinettet. Queretaro den 17 Juni 1867. Till hans excellens don SebastianLerdo de Tejada! Då jag i dag anlände till Queretaro, erfor jag, att de d. 14 dennes till döden dömde fångarne vore i moralisk mening afrättade sistlidne Söndag. Ty det är så verlden betraktar saken. De hade nämligen den dagen gjort alla sina förberedelser till döden; de väntade under en hel timme, att man skulle föra dem till afrättsplatsen, och först derefter erhöllo de medelst telegrafen underrättelse om den order, som uppsköt afrättningen. Vår tids humanitet kan icke tillåta, att, sedan de genomgått denna förfärliga dödskamp, de skola för andra gången ljuta döden i morgon. I mensklighetens och hederns namn besvärjer jag er att utfärda en order, att deras lif skonas. Jag är öfvertygad, att min suverän, II. M. konungen af Preussen, och Europas alla krönta hufvuden, som genom blodsband äro förenade med den fångne fursten — hans broder, kejsaren af Österrike; hans kusin, drottningen af Storbritannien och Irland; hans svåger, belgiernas konung, samt hans anforvandter konungen af Italien, konungen af Sverge och drottningen af Spanien — att alla dessa skola förbinda sig att gifva hans excellens president don Benito Juarez alla nödvändiga garantier, att ingen af fångarne någonsin mer skall beträda mexikansk jord. Ministern Zejada svarade: San Luis de Potosi, 18 Juni kl. 10 e. m. Till hr baron Magnus, Qneretaro Till svar på eder telegratiska skrifvelse tror jag mig böra låta eder veta, hvad jag redan i förgår afton gaf eder att förstå, att republikens president icke är af den åsigt, att det är honom möjligt att benåda Maximilian af Habsburg. Hans benådning skulle hvarken öfverensstämma med rättvisans fordringar eller med nödvändigheten att för framtiden betrygga republikens fred. Jag är, herr baron, er ödmjuke tjenare Sebastian Lerdo de Tejada. Bland Iaximilians i Queretaro efterlemnade papper nämnes ett politiskt testamente, i hvilket han utnämner Theodosio Lares, Jose Maria Lacunza och general Marquez till kejsardömets regenter. Det vill synas som om Maximilian i det längsta trott, att han skulle benådas. Nä