Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juli 1867, sida 2

Dagens post. FRANKRIKE. Debatterna i lagstiftande församlingen sortgå med oförminskad häftighet, och från Paris skrifves till tyska tidningar, att oppositionens djerfva angrepp på regeringssystemet, hvars skadliga principer, misstag och demoralisation den skonslöst blottar, icke förfelat att väcka en feberaktig sinnesstämning inom vidsträckta kretsar. och på samma gång som oppositionen framhåller för folket allt det elände, som vidlåder systemet, är det tydligt, att den söker förebygga alla planer från regeringens sida att genom ett nytt krig rikta uppmärksamheten från de inre frågorna och skaffa upprättelse åt den franska nationalfåfängan, som blifvit sårad utaf det mexikanska krigets olyckliga utgång och af det sätt, hvarpå Preussen vetat göra sig gällande på valplatsen och inom diplomatien. I lagstiftande församlingens möte d. 16, då krigsdepartementets budget diskuterades, fordrade Garnier Pagås en öppen och oförbehållsam förklaring rörande regeringens utrikespolitik och påyrkade fredens upprätthållande såsom en oeftergiflig pligt, emedan ingen fara utifrån hotar Frankrike. Folken vilja icke veta af krig, och ett enigt Tyskland innebär inga vådor för Frankrike. Jules Favre förklarade, att regeringen med straffvärdt lättsinne uppkastade frågan om Luxemburgs politiska ställning. Det är sannt, att regeringen i denna fråga vann en diplomatisk seger, men blott genom att öfverdådigt utsätta sig för ett nytt krig. Folken önska fred, men freden blir aldrig betryggad, förrän folken sjelfva taga sina angelägenheter omhand. Skall ,,det personliga regeringssystemet fortfarai Frankrike, är nationen städse utsatt för faran att i Europa få göra samma erfarenhet, som den nyligen skördade i Mexiko. Innehållet af statsministern Rouhers svar är