Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1867, sida 2

UTRIKEL TYSKLAND. Från Minchen meddelas, att konung Ludlrig II har för afsigt att under innevarande vecka resa till Paris. FRANKRIKE. Såsom förut är meddeladt, lemnade sultanen Paris den 11 dennes om aftonen. Kejsaren följde honom till bangården, der ett stort antal turkar och andra personer voro församlade, och de begge suveränerna , skakade i afskedets stund dugtigt hand med hvarandra. Åsskedet såg i det hela ut att vara mycket hjertligt. Oaktadt den österländska ståt, som man förberedt för att hedra sultanen under hans vistelse i Paris, kan man icke säga, att han väckt det uppseende man väntade. Det mexikanska sorgebudskapet gjorde slut på alla festligheter, och han sågs måhända något öfver axeln, emedan han representerar icke ett mäktigt rike, utan ,den sjuke mannen, som lefver på vestmagternas nåd. Kejsarens af Österrike handbref till kejsar Napoleon är, enligt ,, Pimes, mycket rörande och fullt af vänskapsförsäkringar. Att rykten åter gå om ett förbund mellan Frankrike och Österrike är naturligt; man vill tillochmed veta, att ett sådant redan är nära att slutas, samt att England och Turkiet skola deltaga i detsamma (7). STORBRITTANIEN. Utrikesministern lord Stanley har ånyo aflagt ett prof på äkta statsmannatakt, och detta återigen med anledning af de mexikanska angelägenheterna. I underhusets möte den 11 Juli ställde tvenne sjeskiga herrar, siv Lawrence Pall; och hr Ötway, den förfrågan till utrikesministern, om han icke ville uppmana underhuset till en meningsyttring rörande , mordet på kejsar Maximilian, drottning Victorias anförvandt. Lord Stanley svarade: Hennes Majestäts regering har icke denna afsigt. Vi alla beklaga den våldsamma och förtidiga död, hvilken drabbat en tapper och älskvärd gentleman, hvars högsinthet och företagsamhetskraft kanske under lyckligare omständigheter skulle beredt honom utmärkelser på slagfälten eller i Europas rådslag. Men begär man, att vi skola uppmana huset till en meningsyttring om hans afrättning, så resa sig deremot ganska vigtiga betänkligheter. Vi måste då inlåta oss i en allmän debatt öfver den mexikanska expeditionens politik, öfver den olycklige furstens ställning och förhållanden och öfver den rätt, på grund af hvilken han tog den högsta makten i anspråk. Alla dessa omständigheter måste utöfva ett vigtigt inflytande på vårt omdöme. Och nu vore väl icke den passande tidpunkten inne för en sådan diskussion, helst stora meningsskiljaktigheter derunder torde träda i dagen. Derefter kommer precedensfrågan. Göra vi den ärade motionären till viljes, skulle vi skapa ett precedensfall, som i framtiden kunde blitva oss ganska oangenämt. Det är icke första och sannolikt ieke sista gången, som efter ett långt inbördeskrig ett partis seger betecknas af en oklok, beklagansvärd och blodig hämnd. Skola vi i detta hus taga notis af alla sådana tilldragelser och besluta ett tadelsvo