Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1867, sida 2

derute och det öfriga skall då nog reda sig. Farväl och — tig heldre med hvad ni för resten ännu skulle vilja säga mig. Jag läser alltsammans i era miner som i en öppen bok. Adjö, adjö, vi råkas snart åter! En timma sednare, klockan omkring ett på middagen — Christian hade knappt kunnat utvänta tiden att få föra de sinas värderade gist till sin fars hem — höll ett nätt åkdon utanför det lilla huset i Altona, sedan redan en halftimma förut den fremmandes koffert blifvit afhemtad. Det var ett slags fyrbjulig gigg, lätt och luftigt byggd, och framför densamma skrapade, med fradgande betsel, en den aldranättaste gråskymmel stenläggningen, ett raskt, eldigt djur, som långt fjerranifrån förts hit, såsom Reinhold mycket snart fick veta af sin språksamme körsven, ty den lilla hästen var född i Kina och hade på ett af den rike köpmannens fartyg blifvit förd till Altona, der han nu begagnades till små trefliga promenader, utan att någonsin behöfva anstränga sig utöfver sina krafter. På det beqväma sätet, väntande på den för honom ännu obekante gästen, satt Ernst Schillings sextonårige son, en högväxt, intelligent gosse, och höll med vand hand tömmarne på hästen, som var full af lust och otålighet att åter få sätta sina smidiga lemmar i rörelse. Fredrik, den gamle herrns betjent, följde doktorn till vagnen, och denne presenterade sig sjelf för sin väns son. Efter några ord satt han bredvid den unge kusken, och nu behöfdes det blott ett enda manande ord, för att sätta skymmeln i ett nästan flygande traf, så att Reinhold bad den unge mannen vara försigtig och åtminstone köra mindre fort på de lifligt trafikerade gatorna. Men härmed predikade han denna gång för döfva öron. Christian, strålande af glädje öfver att hemföra sin fars gäst, ville straxt ifrån början visa denne hur snabbt hans häst kunde springa; sålunda eldade han det ädla djuret blott ännu mera och detta ilade, sedan det först uppnått Ottensener-porben, med fördubblad hast framåt. Snart låg det dystra Altona och det täcka Ottensen långt bakom dem, och den vackra vägen till Blankenese öppnade sig, för att föra den unge likaren till hans mål för dagen. Hur fort emellertid den kinesiske skymmeln än sprungit,