Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1867, sida 2

ekens andliga enhetsband mellan menniskorna? Veten I då ej, att denna af eder ifgudade ,,bekännelsens cenhet i sjeliva rerket aldrig funnits till, hvarken hos apostarne (ty hvar och en af de apostlar, om hvilka vi ega någon närmare kännedom, hade sitt särskilda, för honom egendomiga lärobegrepp), eller hos resormatorerna (ty dem emellan råder en afgjord motsägelse i flera af lärans hufvudpunkter), eller hos någon af de framstående kyrkolärarne (ty endast de kyrkolärare hafva varit framstående, hvilka gått sin egen väg i afseende på lärans utbildning)? Forskningen måste vara fri, förutsättningslös, såvida den skall leda till verklig insigt i sanningen, och sanningens friska lifsluft är hvad religionen minst af allt kan umbära. Sanningen låter sig ej i längden ostratfadt misshandlas. Der man i ord eller skrift fegt kringgår de egentliga problemerna, slugt beslöjar de skarpaste konseqvenserna, ängsligt ryggar tillbaka för att ställa frågan på sin rätta spets — der uteblifver ej heller den dag, som i ljuset framdrager det halfva och osanna i detta förfarande. Med halfva sanningar vinner man aldrig hela menniskan. Ja och nej är ingen god teologi, säger Shakspcarc. Upphören deföre, I församlingens väktare, med detta fåkunniga ordande om mysteer och dogmer, hvilka sägas , väl ej strida emot, men deremot vara öfver förnuftet! Sådant meningslöst tal finner i våra dagar allt färre ,troende åhörare. Skall eder teologi hafva någon betydelse såsom vetenskap, måste hon underkasta sig de reglor och lagar, som gilla för alla vetenskaper. Hon har i detta afseende ingen privilegierad ställning. Gud har ej inrättat ett visst särskildt slag af tankelagar för teologien, till skilnad från dem, som gilla för de öfriga vetenskaperna. Det gifves blott eft högsta, gudomligt förnuft, och I gjorden väl i att söka komma till klarhet öfver dess väsende, innan I hädanefter, såsom hittills, fortsätten med edra fördömelserop mot detsamma.