Sammanfslätade minnen. Skizzerade af Onkel Adam. (Forts. från AZ 157.) Till höger i skolan var dess största rum, som )egagnades vid bönen. . . Det var något, som påminde om de första kristvas gudstjenst i katakomberna, då man någon ruskig vintermorgon inträdde i det stora rummet, om blott upplystes af ett par ljus från katedern. Bönen lästes och psalmen sjöngs; men derefter föreläste läraren någon gång ett kapitel ur ,,Sturms etraktelser öfver naturen eller ,,Bastholms bref, Dessa gamla böcker finnas ej mera att få; men de voro mer populära än de flesta af våra populära böcker i populär naturkunnighet, som ofta äro mycket konstiga och ännu oftare mycket tråkiga. I rektorns klass thronade den gamle rektor Bengt Norlin, som i dagligt tal af Jönköpingsboarne kalades ,skomakarn i Barnarp, ty han var pastor ler och, äfven för denna tid, skattade allt för litet it den ,.utvärtes stäten och fåfängligheten i kläder. Han var en typ af en lärd man från sjuttonhundratalets klassiska skola, och sysselsatte sig lott med sina ,,auctores, under det han med ljupt förakt betraktade allt hvad som hörde till natureller i allmänhet praktiska vetenskaper och lylikt ,,onyttigt slarf Pet böfdes icke den tiden en lärd man, att bry sig om sitt yttre, och detta förorsakade äfven större afvikelse från bruket. En vacker dag kom gubben upp i skolan iklädd en grå sidensalopp med en skärande klart grön sidensars-kapuschong i nacken. Sådan hade han gått halfva staden igenom. När han inträdde ropade han på en af gossarne: , Hör på W., när jag gick hemifrån hittade jag inte min kappa — tog min hustrus — gå hem med den, och hemta min. Gubben hade en pulpet i klassen, och bland kuriosa, som der funnos, var en med röda blommor målad porslinsmugg. Denne utsändes och tylldes med vatten, och så lade rektorn tre sockerbitar på ett papper bredvid sig. Efter allt detta fingo vi explicera latin eller grekiska, och hade åtskilligt bråk med Sjögrens grammatika. Vissa dagar voro Tychebrahedagar, nemligen då våra stilböcker kommo fram. Dessa mästerstycken af latinskt språk skref man hemma och bar hem till rektor, der han bodde. Hans dörr var dock stängd; men i förstugan stod en art af skåp, inrättadt som en af nutidens breflådor. När stilboken, som i anseende till sitt sorgliga tillstånd var iklädd en toga sordida af gråpapper, nedsänktes i det tysta djupet, visste man mer än väl, att en uppståndelse förestod och sedan domen. Två gånger i veckan belgade vi våra böcker åt hvilan; men två gånger uppstodo de åter från de döda, med alla sina bockar och synder i marginalen. Man höll af gubben, så tvär han än var, ty ett par ärligare och mer trohjertade ögon kunde man sällan se; man ville ej göra honom ledsen eller försagd; men det var tvunget; man skref stilar och gjorde bockar, som liknade Thors egna, deri att de uppstedo hvarje dag nya. Att fråga lönade aldrig mödan, ty ,.allt stod at läsa i grammatikan; men Sjögren i all ära, viss var den boken en smula hårdsmält och obegriplig