Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1867, sida 2

SV DTE: Göteborg den 13 Juli. I den menskliga utvecklingen gifves in tet verkligt stillastående; allt går framå säkert, om också långsammare eller ha stigare. Ty denna rörelse är, likasom na turens, underkastad vissa vexlingar, mal kunde nästan säga årstider. Så kan ma jemföra den grekiska antikens första skön uppspirande odling med vårens friska skära lif, hvilket under det romerska ri kets blomstring ingick i sommarens sta dium. Detta rikes förfall, de barbarisk: folkens ströftåg och härjningar utgjord de höststormar, som aflöfvade den gaml: kulturen och ödelade odlingsfälten. I trädde medeltidens mörka och kalla vin ter, men stillaståendet var endast sken bart. Mensklighetens Ygdrasil hade un der vinterdvalan hemtat nya krafter, son kommo till lif, när det förra århundradet första vårsol väckte det med sitt ljus oci sin värme. Många frostnätter hafva ska dat de utskjutande skotten; mången, kal nordanvind har fördröjt utvecklingen, me: trädet växer dock ständigt, dess lifskraf strömmar genom stam och grenar, ocl mänget friskt löf förkunnar att den ljufv: årstiden är inne, som förbereder blom morna och frukterna. Det ligger i utvecklingens lag, att un der det ett föregående alltid betingar et efterföljande, så måste vissa former — vissa grenar — af det förra falla bort för att gifva rum åt det nya och friska Vi behöfva ej missakta de gamla torr: grenarne, som haft sin tid och sitt ålig gande, derföre att vi hortskära dem, på det att de icke må förqväfva de nya skot ten. Äfven bland de sednare finnes mån get skadligt vattenskott, som bör bort rensas, på det att trädets lifskraft må kunna med hela sin styrka inträda i de grenar, som bära blommor och frukt. Det är emellertid naturligt, att de son tillhöra den förgångna utvecklingsperioder betrakta det nya lifvet — d. ä. de nye föreställningssätten och de nya former som. af dem skapas — dels med vemod dels med uppenbar ovilja. Så beklags eller fördöma de det nya, som de ej för stå, sökande åt de vissnande grenarne : det yttersta bevara den lifskraft, som bör jat öfrergifva dem, för att gå in i de nys bildningarne. Hvarje period i mensklighetens historia företer en sådan kamp men förgängelsens lag är lika oblidkelig som förnyelsens och föryngringens lag i oemotståndlig. Kampens utgång är alltså gifven, men den saknar icke sina tragiska momenter, när det gamla förstår att falls med värdighet. I motsatt fall erbjudei skådespelet äfven sina komiska sidor. Den siste greken och den siste roma ren hade bakom sig de stora, ärorika min. nena, men framför sig barbariets mörker Intet under om han insvepte sig i sin togs och sjönk, med stoiskt lugn på sitt anlete vid foten af den gamla bildningens stoltminnesvård, för att begrafvas under dess ruiner. Den nordiske hedningen föredrog att innesluta sig i en hög, för att slipp: se det nya ljuset. Vi kunna akta hans känslor, men hafva svårt att beherrske ett småleende, när vi tänka oss honor innestängd i sin mullvadshög och förbitt rad i sin håg. Den katholska hierarkien erbjuder i denna stund verlden en liknande kamp mellan det gamla och det nya. Det sednare uppträdde i sin första yttring med reformationen och det friska lif. vet genomströmmade hela Europa. Det lyckades dock det gamla prestväldet, att blifva i flera länder herre öfver den nya rörelsen. Jesuitismen och inqvisitionen blefvc det murkna påfvedömets kraftiga hjelptrupper, och Italien, Spanien, Södra Tyskland renades från de nya idåernas pest smitta. Den härjande elden förbrände de nya lifsyttringarne, men förmådde doch ej ingjuta något lif i de gamla formerna Det var utan tvifvel ett försök dertill som gjordes i och med det långvarig: kyrkomötet i Trident, som inleddes mec verklig afsigt å många katholska prester: sida, att söka utrota en mängd moralisk: lyten inom kyrkan och väcka dess dom nade trosnit till nytt lif, för att kunna s: mycket säkrare bevara de gamla dog merna och formerna. Men försöket miss lyckades. Det nya trosnitet, som redan uppenbarat sig i en Loyolas och hans ef terföljares vansinniga fanatism, kunde e vinna synnerlig anklang hos ett prester