Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1867, sida 2

Blandade ämnen. Anekdoter ur Horace Vernets lif. Den berömde franske målaren, önskade att hans dotter skulle bli presenterad vid Ludvig Filips hof. Underhandlingar öppnades i detta ändamål, men ehuru både drottningen och konungen hade de bästa tankar om fru Delaroches utmärkta karakter, fruktade man dock att derigenom äfven bli nödsakad att medgifva samma ynnest åt andra artistfruar, som man icke var så angelägen att se på slottet. Fru Delaroche blef således icke upptagen i drottning Amelies förtroligare sällskap, och Vernet kände deröfver en förargelse, som gaf sig luft i mer än ett häftigt yttrande. Man måste göra Ludvig Filip den rättvisan att han var mycket känslig för familjesorger. Vid nyheten om fru Delaroches död skref han till den olycklige fadren att han önskade se honom och bad honom fördenskull komma till Tuilerierna; vid hans åsyn sprang han emot honom med öppna armar, Artisten störtade sig snyftande i konungens famn. Konungen grät också. Efter detta ömsesidiga utbyte af tårar utbrast Ludvig Filip: ,Ack, min kära Vernet, det är icke blott jag, som senterar den ömma förlust ni lidit; äfven drottningen tar den uppriktigaste del i er grymma smärta; hon hade en så stor aktning för er dotter. — ,,Det är utan tvifvel derför, svarade häftigt Horace, som hon aldrig velat mottaga henne! Det friska såret lät honom icke glömma den gamla skråman,