Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1867, sida 1

eeeel—————————————— — — — sunder St. Hanstiden få ses på Christianiassator. Det klagas i år öfver, att trälast somsättningen varit mindre än vanligt tillfölje af dåliga priser i utlandet; mer sjag fäster mig på det hela taget ej syn nerligt vid handelsmännens klagomål, hvilka nästan hvarje år upprepas, medan staden detta oaktadt jemnt utförer sina 63,00( I norska läster trälast. Under de sednaste dagarne kunde man i privatbankerna, der grossörerne samlat sina foliomedel med hänsyn till St. Hansterminen, se bönderne lyfta förskotter, hvilka sällan understego några tusen specier. En af dem har denna gång tillochmed sålt timmer för 40,000 specier. Deremot afhöras andra klagomål beträfsande denna affär, hvilka utan tvifvel äro väl grundade, nemligen att de norska skogarne omöjligt i många år mera kunna tåla den nuvarande starka afverkningen. Dessa klagomål äro visserligen öfver 200 år gamla, i det redan kung Christian den I:des förordningar angående inskränkning i skogsafverkningen börja med följande ord: Då det är klart, att skogarne inom kort skola vara alldeles förödda, såframt det fortfarande tillåtes bönderne att hugga timmer i samma utsträckning som hittills, så befalles c. Men nu framgår med säkerhet af amtmännens årliga berättelser till regeringen, att skogarne nästan öfverallt äro i starkt aftagande, och skogsbrist börjar visa sig i allt flera distrikter. Men å andra sidan har nationens allvarliga uppmärksamhet blifvit väckt på denna stora sak; många ha på de sednare åren börjat freda sina skogar, och en forststat på omkring 30 man har upprättats, hvars verksamhet sträcker sig öfver de stora bygdallmänningar, hvilka från gamla tider äro gemensam egendom för hvarje bygdlags invånare, samt öfver den ofantliga areal, som på sin tid blef indragen från det katolska presterskapet och som engång utgjorde en tredjedel af hela landets jordagods. Detta bär namn af , det benificerede Gods, och dess reveny måste, enligt grundlagen, uteslutande användas till förmån för skolor, välgörande stiftelser och andlige. Härigenom bevaras mycket af skogen, och på det hela taget är dessa nordliga trakters jord så skogrik, att skogen alltid under loppet af ett halft århundrade skall reproduceras, så att skogsförödelsen uteslutande drabbar ett par generationer, hvilket kan vara hårdt nog. Härtill kommer dock, att man varit oförsigtig nog att på många högt belägna ställen helt och hållet uthugga skogarne, hvarigenom ungskogen saknar skydd och ej kan återuppväxa. Hvad som för närvarande isynnerhet klagas öfver är, att den nya Kongsvingerbanan skaffat skogsegarne tillfälle till lätt transport af smålast, hvilket tillfälle dessa begagna för att ödelägga sina skogar, och dagligen se vi på bryggorna i Christiania skepp efter skepp fullproppas med den eländigaste last, som under namn af pitprops användes i Englands kolgrufvor. Inom kort tid, säges det, , skola skogarne mellan Christiania och gränsen vara alldeles förödda, och jordbruket skall ej hafva fått tid att utveckla sig, så att blott litet skall finnas att transportera på Kongsvingerbanan; det är fördenskull af stor vigt för oss att få förbindelsebanan med Sverge fullbordad, på det vi må kunna draga till oss Wermlandstrafiken. Christiania blir nemligen då närmaste sjöhamnen derifrån 0. s. v. — Detta resonnemang är mycket betecknande i flera afseenden, oaktadt det för den nya jernbanans utsigter för öfrigt visserligen är mycket skest. Den inbringande trälasthandeln i vår stad, som skapat förmögenheter på halfva, ja ända upp till hela millioner specier, befann sig tills för ett tjugutal af år sedan uteslutande i händerna på enskilda handelshus: namnen Meyer, Egeberg, Heftye, Young, Gulbranson m. fl. hade på den tiden bästa klang. Det var nemligen svärt för andra än rika män att komma in i denna affär, emedan timmerhandeln drifves med ett års förskott till bönderne och fördenskull fordrar så stora kontanta utlägg, att endast förmögna personer kunna befatta sig dermed. Men följden häraf ÅA ——— XX — — — a AR ar aa Aa ss a —