Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1867, sida 1

— Uller jag vill heldre ej kalla det en brist — detta ord torde vara för härdt — utan fastmer endast en sinnets egenskap, som jag tror mig ha funnit oftare utbildad hos mina trosförvandter än hos edra — ty ni bör veta, att jag umgåtts mycket med bildade judar. — Skynda, säg mig fort hvilken denna oss felande sinnets egenskap är! inföll juden hastigt. — Nå ja, sade läkaren, man kan ej heller undra öfver, att så är. När, såsom hos israeliterna, alla själskrafter ända från ungdomen sättas i verksamhet för att arbeta sig igenom det borgerliga lifvets .moln och dimmor, när — här kommer jag ändå in på kapitlet om penningen — alltifrån barndomen spekulationen, själens arbete rörer sig kring det mål, som ensamt — jag menar rikedomen — håller skadelöst för så många mödor, förbiseenden och misskännanden, då får man, säger jag, ej förundra sig öfver om de så ofta förtrycktes och misskändes sinne antager en mattare färgskiftning och saknar det känslodjup, som först rätt gör menniskan till menniska och — förlåt mig det skrytsamma ordet, här är och skall det ju endast vara ett ord — till kristen. . Öfver judens mörka ansigte flög ett vemodigt skimmer och han smålog matt, blickande ned framför sig. Men plötsligt upplyfte han åter hufvudet, betraktade sin granne med lågande blickar och utropade: -— Känslodjup! 0, kom ihåg vår Felix Mendelssohn, som tillhör icke endast judarne, utan hela verlden — egde han intet känslodjup:? O, granska blott ett enda af hans verk! — Min bäste herre, fortfor doktor Strahl lifligt och varmt: tala ej om en enskild, undantag finnas ju öfverallt, och likasom bland oss kristne existera många, många menniskor, som sakna allt känslodjup, så har det funnits och finnes det judar — och jag sjelf känner ett ganska vackert antal sådana — hvilka man visat icke kan bestrida denna sinnets egenskap. Jag tänkte vid uttalandet af min åsigt — som sannerligen ej innebär någon förebråelse — endast på det stora hela, på er nation, och vill ha det ifrågavarande draget betraktadt såsom ett allmänt sådant, hvilket jag hittills ansett för karakteristiskt. Det skall vara mig kärt om ni kan bringa mig till en annan och bättre åsigt, och ni skall i mig finna en uppmärksam och läraktig elev. (Forts.)