Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1867, sida 3

läsarinnor, och det desto snarare, som den blifvit i hög grad fördelaktigt bedömd af engelska kritici. Denna lilla roman förtjenar också i vår tanka att man gör dess bekantskap, enär både stilen och kompositionen röja mycken talang, om än de, hvilka sätta högt värde på invecklad intrig, ovanliga och eftektfulla uppträden, brokigt vexlande tilldragelser etc., ej skola bli så belåtna med den, som de äro med miss Braddons berättelser och med andra, som äro hållna i den nervretande genre, hvilken nu för tiden är så gouterad i England. Förf:s hufvudsakliga styrka ligger i karaktersteckningen och i den verkligt humoristiska uppfattningen at det inre och det yttre lifvets vexlande företeelser. Med en trohet, som förutsätter noggrann iakttagelseförmåga och säker psychologisk blick, skildrar hon i ,,En kärlekshistoria lifvet på ett engelskt herresäte, och vi kunna ej utan beundran betrakta dessa taflor, hon m d stadig hand rullar upp för oss. Sir Kristofer, lady Checrel, Gilfil och Anthony Vybrow äro alla varelser med kött och blod och inga romantiska abstraktioner, och detsamma kan sägas om Caterina sjelf, huru etherisk och sylfidisk den unga italienskan än är. Dygder äro blandade med fel och svagheter i dessa personligheter på ett sätt, som gör dem till intressanta bekantskaper och visar förf:s storhet såsom skapande konstnär. En egenskap hos förf., som vii sammanhang härmed särskilt vilja framhålla, är hennes berömvärda måtta i teckningen. Hon har velat visa, huru förfärligt mycket ondt en man kan åstadkomma genom den kurtis, som bedrifves för roskull i brist på bättre förströelse utan någon bestämd afsigt, men hon aktar sig noga för att måla kurtisören förmycket i svart. Kapten Vybrow är hvarken bättre eller sämre än män i allmänhet, men han blir dock den unga sydländska flickans onda genius, som uppfostrats i hans morbrors hus — han leker med hennes hjerta på det lättsinnigaste, förnekar i nödens stund, att han någonsin talat med henne om kärlek, och är, trots allt detta, en beskedlig karl, som icke vill göra en mask förnär, men vill lefva i fred och ro med alla menniskor. Det är i sjelfva verket bättre om dylika på en gång fromsinta och samvetslösa menniskor här i verlden än om deciderade bofvar, och derför är kapten Vybrow en person, som förtjenar synnerlig uppmärksamhet. — Öfversättningen är, i allmänhet taget, mycket god och röjer makt öfver språket och en viss prisvärd smidighet vid dess behandling. Dock förekomma åtskilliga ställen, som ge anledning till allvarsamma anmärkningar. Redan på första sidan läses: ,,det höfvar sig i stället för ,,det höfves. ,Jag hoppas väl att vi få etc. och , huru skulle det vara med dig? äro temligen osvenska fraser, och iden att öfversätta interjektionen ,,dear mel hvarigenom engelsmannen i hvardagssprålket uttrycker bedröfvelse och medlidande, med , kära mej! såsom öfvers. gjort på flera ställen, är med all sin naivitet obestridligen orimlig. Vi nämna detta isynnerhet, derföre att vi tro, det , Turdus Merula skulle, om han använde en noggrannare sjelfkritik, bli en af Sver