Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1867, sida 3

stor, att menniskor deraf dödt, hafva vissa tidningar i sina spalter upptagit. IIvad tillståndet i denna trakt angår, har jag under mina vandringar i socknarne fått den öfvertygelsen, att folket hade det bra. Bönderna hafva utmärkta boningsplatser, varma och trefliga. Jag har otaliga gånger besökt bönder, torpare och backstugusittare. På intet ställe var nöden märkbar. Likvisst klagade allmogen öfver penningebristen. Jag samtalade länge med en gammal man, som var backstugusittare. Han sade att det icke gått någon nöd på folket utmed Kemijoki. I hans stuga var snyggt. Väggarne voro fullsatta med Jat och vissa halfgj arbeten voro upphängda för att torka. Förr i verlden, påstod han, att ,,man fick löspenningar, men så förhöll sig icke nu, Jag gissar att krigsåren 1853 och 1855 voro för penningerika för vår allmoge. Nu får man för tjäran, som då stod till 21 riksdaler pr tunna, endast 7 riksdaler. Den lösa befolkningen fick då preja herremannen och bonden. Att affären ställt sig om nu, är gifvet, ty en tjenare får ej hvad han vill, men måste åtnöja sig med hvad han efter en annans pröfning erhåller till lön. Att fattigdom finnes, vill jag ej bestrida. Och att densamma måste finnas mera i dessa af naturen fattiga trakter, än på andra ställen, är icke så underligt. Också skola våra fruntimmers gifmilda händer aldrig få hvila. Men vi göra en stor åtskillnad mellan fattigdom och nöd. Råneå omtalas, att diverse folk svultit ihjäl utmed Torneå-elfven, och vid Kemi elf heter det att så många strukit åt af svält vid Kalix elf; men då man begifver sig till de ställen, der de döda borde finnas, så finner man likväl ingen. Jag bar haft bref från min syster i Pajala, som omtalar ej just att folket dödt af svält, men att kreaturen strukit åt för en nybyggare i Lautakoski, beläget 5 mil norr om Pajala, och att nybyggaren i sin nöd gripit till kadavren för att lifnära sig. Spanmålen i Haparanda stad har varit billig i jemförelse med Stockholmspriserna. Att den hållit sig uppe i Råneå och Luleå kommer sig af visst folks spekulationer. I qväll hafva vi i ordning vår ångbåt. Det är nemligen att märka, att, ehuru vi hafva is i hafvet, som ännu hindrar seglationen, vi likvisst hafva ån öppen och isfri. Vi vänta äfven ångbätarne hit inom några dagar