Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1867, sida 1

21TU4 VD UU OvUuLCMA. t) Italiens regering och folk låta icke de e bekymmersamma ställningen fördröja ut t förandet af de beslutade offentliga arbeten: 3I. Mont-Cenis arbetar man nu med störr lätthet, sedan man i början af Mars had -lgenomborrat qvartzlagret förr än man vå iIgat hoppas. I början af April fattade: t I blott 5,573 meter af 12,220, som skull Jutgöra tunnelns hela längd. Bolaget, son Jutför arbetet, hoppas vinna en preemit -Igenom arbetets fullbordande före den ut Asatta tiden. En ingeniör Grattoni tänker göra Po segelbar ända från Turin till AÅdritiska hafvet. I Venedig skola stora sarbeten af staten företagas så väl vid befästningarne, som vid hamnen, för att göra denna stad till den vigtigaste krigshamnen och handelsstaden i Adriatiska hafvet samt således höja densamma öfver Pola och Triest. Man skall således åter upptaga Napoleon I:s plan. Tvenne amerikanska ingeniörer hafva kommit för att undersöka de nyligen anträffade petroliikällorna (vid Ascoli, Parma och Voghera) och för att sätta arbetet vid dem i gång. Men för den materiella utveckling, som folket sålunda visar sig angeläget om, glömmer detta folk icke sina stora män. Genua har skänkt Venedig tvenne bildstoder af Kristoffer Kolumbus och Marco Polo, och i Turin uppreses en minnesvård öfver mathematikern Lagrange, som föddes der år 1736. På statens bekostnad har den venetianske diktatorn (1848—49) Manins lik blifvit fördt från Paris till Venedig, och likaledes bröderna Bandeiras och Domenico Moros lik. Som bekant är, skjötos de sistnämnde i Pola för ett misslyckadt revolutionsförsök. FRANKRIKE. Angående det af oss förut omnämnda talet af Latour-Dumoulin anmärker, Journal des debats: , Resultatet, som framgår ur detta tal, ligger för öppen dag, äfven om talaren ansett sig icke böra formulera detsamma. Det betyder i korthet att de nuvarande ministrarne måste lemna plats åt män, som äro uppriktigt tillgifna den nya politiken. Men från hvilken fraktion inom den gamla majoriteten skola då de nya ministrarne väljas, om icke ur tiers-partiet, som uttalat så ifriga önskningar efter reformer? Detta är den logiska slutföljden af det tal, som Latour-Dumoulin hållit. Så framträder på nytt det nämnda partiet, om hvilket man förut påstått, att det var stadt i fullständig upplösning, för att bilda en motvigt mot majoritetens ultras. Och dessa ultras synas sjelfva vara öfvertygade om, att deras sista stund är kommen. Majoriteten tyckes genast hafva förstått hvarom det handlar. Men ännu vältaligare röster hafva under budgetsdebatten yttrat sig mot regeringen. Picard förklarade, att det nuvarande regeringssystemet behöfver en radikal reform; att regeringen är en personlig regering; att den mexikanska expeditionen varit emot landets värdighet; att man icke känner regeringens afsigter — åtminstone icke hvad Tyskland angår, samt att i det ögonblick, då man framlägger ett förslag till armtens reorganisation, befinner sig landet, efter 15 års fred, i ett tillstånd af ögonskenlig svaghet. Talaren slutade med uttrycket, att den nuvarande regeringen är en regering af förtryck!. Efter Picard uppträdde Jules Simon, för att kasta en blick på den inrikes politiken. Han började med att beskrifva festen vid utdelningen af priserna för verldsexpositionen, hvilken — som han uttryckte sig — hade haft en stor dragningskraft för honom, som alltid sysselsatt sig med arbetarnes intressen, och denna fest hade gladt honom, enär den var egnad åt framåtskridandet och nationalarbetet. ,, Vid denna fest — så fortsatte han — har man uttalat ordet ,frihet. Det zifves i detta afseende en begreppsförvirring; 1789 års principer hafva helgat aliansen mellan demokratien och friheten. Jag älskar med passion friheten och denokratien, men det kan icke finnas någon lemokrati utan frihet, och ingen frihet itan demokrati. Utgående från denna prinip, måste man erkänna folkets rättigheer och dess intellektuella kulturk. Simon ttrade, att 1848 års konstitution inskrifnt dessa principer, och erkände, att reseringen utvecklat desamma, i det den srundat konferenser, skolor för fullvuxna ych folkbibliotheker, äfvensom en lag för lickskolor blifvit införd. Han erkände, att egeringen äfven gjort mycket för arbetets rihet. I öfriga frågor sade sig deremot alaren vara af mycket olika åsigter med egeringen. Han anmärkte till en början muru man var sparsam, så snart det gällle den offentliga undervisningen, under det rigsbudgeten ,,ginge framåt med jätteteg. Äfven lagen öfver , koalitionerna ir ofullständig, så snart icke föreningsätten finnes; ,,ty det är dock en väsendtig skilnad mellan ,rättighet och tillåelse — en skilnad likasom mellan dag och natt. Man kan säga, att den sista paagrafen i lagen lyder så: ,,Den nuvaranle lagen är annullerad, så ofta det faller orefekter och mairer in! Man kan icke serna inbilla någon, att handelsfrihet verkigen finnes, då frihetens största verktyg — pressfriheten — icke existerar. Detta eder till tillstånd, under hvilka hederligt olk suckar och finanserna gå under. . .. Vi skola emellertid aldrig upphöra att af är fordra de nödvändiga friheterna; vi kola aldrig kunna begära dem för ofta