Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1867, sida 1

man kom emot henne, hrilken fruktlös bjöd till att släcka elden. Omsider had han från ett annat rum fått fatt i et rostäcke, med hvars tillhjelp han lyckade ro Aväfva elden, sedan densamma på ett för ne SSkräckligt sätt skadat den olyckliga gref c-vinnan. Först i detta ögonblick kom ei å domestik med vatten. Grefven hade brän on sig illa på halsen och i ansigtet, men äl g utan fara för lifvet. Grefvinnans krino sn lin säges mycket hafva bidragit till olyc h kan, och af den blef endast stältråder a drar. Man är allmänt bestört öfvergzden yr na olyckliga tilldragelse, men hade emelir lertid hoppats på hennes återställande, då or hon natten emellan Lördag (d. 22 Juni Vv och Söndag började yra, hvarefter döder hastigt följde. Å ITALIEN. el Detta lands finansförhållanden äro — ilsom hvar och en vet — i ett högst bed tänkligt skick, och under det deputerade-kammaren nu är sysselsatt med att ställa nden på en bättre fot, fattas det naturligthlvis hvarken häftiga utbrott och ömsesidiga förebråelser mellan partierna, eller vilda förslag för undanrödjande af svårighet terna, förslag, hvarom väl kan sägas att t) kuren skulle vara värre än sjelfva sjukdo—men. Konungen har — som kändt är — Ånedsatt sin civillista till 12 mill. (från 16) rlire årligen, men samtidigt härmed har j staten öfvertagit hans skuld samt höjt den nyförmälde kronprinsens apanage. Konunsgen har dessutom indragit sitt lisgarde — -en mycket dyr och onyttig liten kår, som , uppnått en ålder af öfver 300 år. Vid siÅnansförslagets behandling har deputerade, kammaren visat, att det skall blitva allifvar af löftet om besparingar. Nästan för Jalla ministerier hafva afprutningar skett, Jundantagandes ministeren för de offentliga arbetena. Anslaget af 600,000 lire till Italiens tre stora teatrar i Milano, Parma och Neapel, har blifvit ,,utstruket, och ; specielt har krigsbudgeten blifvit temligen kringskuren, redan innan förslaget inkommit till armåens reorganisation, hvarigenom naturligtvis än större besparingar I skola ske. Många embeten skola indragas, hvaribland må anföras 35 (af 68) prefekturer och 95 (af 200) underpresekturer. Det förslag under krigsministerens budget, som framkallade den häftigaste debatten, var inlemnadt af venstern och gick ut på att upphäfva de 7 stora miliI tärkommandon, som efter regel varit anförtrodda till verkliga generaler (i rang slika med franska marskalker), samt att förminska antalet af under-kommandon till 16, d. v. s. till omkring hälften af det I förra antalet. Ryktet derom att Cialdini och Lamarmora, af missnöje härmed, skulle hafva begärt afsked, har emellertid icke bekräftat sig. Deremot har venstern icke haft lycka med sina förslag om upphäfvande af de hemliga fonderna, samt att med 8 procent beskatta inkomsterna af statsobligationer. Under finansförslagets behandling har dels Ricasoli blifvit starkt sansallen af de radikala talarne, på grund saf hans stora eftergifter för de svarta; dels har Minghetti, som tillät sig en skarp dom öfver finansministerns hela finansplan, blifvit bemött med mycken skärpa af den gamle Polsinelli, deputeradekammarens ålderspresident, som påstod, att Minghetti sjelf mera än någon annan vore skuld till den nuvarande krisen, enär han förut framställt finanstillståndet i ett allt för gynnsamt ljus. Då Minghetti temligen tydligt erbjöd sig att aflösa den nuvarande finansministern, tillät sig Polsinelli att mot honom använda Ciceros ord: , Hur länge skall du ännu missbruka vårt tålamod? Och deputeradekammarens bifall till dessa ord visade, att Minghetti och det af honom ledda partiet Consorteria. förlorat; sin folkgunst, likaväl som Lamarmora ech till en del äfven Ricasoli. Det synes äfven som om Ratazzi nu vill söka förstärka sin ställning genom att närma sig venstern än mera än förut, och det talas redan om att tre af detta partis chefer skola upptagas i ministeren. Det vigtigaste finansförslaget har likväl varit det om kyrkegodsen, enär man genom deras försäljning och partiella indragning till statskassan vill betäcka hela det nuvarande deficit, hvarefter man, genom besparingar och, nya skatter, hoppas kunna bibehålla jemvigt för framtiden. Man lägger härvid mycken vigt vid, att tullinkomsterna och de andra indirekta skatterna stigit betydligt under de sista åren. Med afseende på kyrkogodsen hade den förre finansministern — som man torde minnas — slutat ett aftal med ett belgiskt bankirhus, Langrand-Dumonccau, som skulle göra försäljningen och lemna en viss summa till staten, under det resten sörblef kyrkans egendom. Detta aftal ville den nyligen afgångne finans-ministern, Ferrara, icke hålla, och underhandlade om ett annat aftal, först med Rothschild i Paris och sedan med Erlanger i Frankfurt. Men deputeradekammarens finanskommision vill alldeles icke veta utaf något sådant aftal, och vill framför allt icke medgifva åt kyrkan någon egendomsrätt alls. Kommissionen vill deremot i hela sin stränghet upprätthålla lagen af den 7 Juli 1866 och vill utsträcka denna lag till alla kyrkogods, prestgårdarne ensamt undantagne. Alla dessa gods skulle säljas eller omsättas i Statsobligationer, hvilka skulle läggac Hill an enltncfond man hvaraf Za nra.