Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1867, sida 2

Bref. (Lill red:n af H.-T.) London i Juni 1867. Midsommarafton, som hos oss är allas est, siras ej här. I år har den också inallit på en Söndag. Dagen grydde med en klar sol som ifvat och värmt oss under hela dagen, anske för mycket; ty flämtande och uppisne af värmen synas nu samma mennikor, som en längre tid varit vanda vid yla. Jag har ej varit utom hus hela lagen och kan således ej beskrifva om let är folklif i parkerna. Men gatorna xo, om ej folktoma, dock ej hvardagsfliga. Midsommardagen firas ej här som hos ss såsom helgedag, fastän lustturer anrdnas för många, som ej kunnat komma t under Pingsten. Hvad naturen är herrig i England och isynnerhet i år, med len väderlek vi haft, hvarunder grönskan behållit sin vär-friskhet, utan att förlunklas eller brännas af värmen! Landet r så uppodladt och öfverallt bebygdt, lels med tätt från hvarandra liggande andtgårdar, dels med byar och småstäder, så tt man ser att menniskohanden öfverallt arit verksam i byggnader och parker, odlade marker, i vatten-, gasoch kloakedningar, som sträcka sig många mil tom städerna. Man har derföre alla bewämligheterna af att bo utom en stad, nen få af dess olägenheter, och deraf ommer sig att så många familjer årlien mer och mer flytta från äfven Lonlons yttre närhet, ty på landet bygges troligt. Nätta landtställen med stora rädgårdar ej långt från jernvägsstatioerna uppvexa nu i oändlighet. Man kan å jernväg nu komma till City från 12 å 5 mil från staden belägna platser för ästan samma pris och på kortare tid, n förut, med omnibus från Westend, eler de andra ändpunkterna. IIyrorna på andet äro billigare, skatterna likaså, mjölken bättre, (kryddkrämarne i London kicka kostnadsfritt ut veckobehofven), men ör öfrigt äro ungefär samma priser, och kulle någon skillnad vara, köper familjeadren i staden och medför i sin nattsäck vad som fordras. Vid ankomsten om norgonen till staden beställer han det ehöfliga att aflemnas ett visst klockslag id staden. Hans besvär är endast att yfta in nattsäcken i kupten och ur igen id framkomsten. Der låter han tjenaren fhemta den, men vanligen möter denne id stationen, emedan hemkomsten, regelnässig som ett urverk, är förut bekant. zällan ligger något ställe längre än 5 å minuters vandring från närmaste staion; så korsa sig numera jernbanorna, chitågen äro så talrika, att jag kan inätta min resa alldeles efter egen beqvämghet. Undra då ej på att familjerna rifvas på landet, der frisk luft finnes och j detta eviga vagnsbuller höres, som kan öra den dervid ovande hufvudyr. Man ar ock mera utrymme, gladare och ljuare rum, fritt liggande hus med utsigt t alla håll, samt en trädgård att syssla ned. Vanligtvis afses framsidan af trädården för blommor -— boningshuset liger vanligen i midten af platsen, — men aksidan användes att plantera fruktträd ch bärbuskar samt att odla matnyttiga växer. Jordgubben och rhabarbern, kål och lorötter äro dock de hufvudsakliga slaen, samt rofvor något litet, naturligtvis ckså potatis, men eljest nyttjar man här j de många slags grönsaker, hvarvid vi ro vana. Sparris ätes som sallad med lja och ättika, peppar och salt samt är rycket smal och grön; man har dock fven gröfre och hvitare, men topparne kola vara gröna. Sallad och rädisor tas mycket, samt af lägre klassen ett lags vattenkrasse. Hvarje morgon äter en som kan för 12 pence deraf till smör ch bröd; enda tillsatsen är salt, hvari rassen doppas. En fin rätt är här äfven Seakale eller sjökål, såsom prof. Retzius allade den, när han i Stockholm introucerade denna växt för några år sedan. )en skjuter upp i omkring 6-tums långa tänglar, liksom stjelkselleri, samt drifves, lekes, kokas och ätes på samma sätt som vi