Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juli 1867, sida 3

Blandade ämnen. Presidenten Juarez. En fransman, som beam sig bland Juarez fångar, skildrar på följande tt nämnde personlighet: IIan skonade så mycket som möjligt; han manade godt för oss, men han öfverröstades vanligen. Tidt och ofta beskyllde honom hans anhängare för att umgås med planen itt förråda dem, och att han skonade våra lif, för att i oss hafva en gisslan, i händelse af inträffande olycksfall; hans anförare hotade att lemna sina poster. Nedstämd, uppretad, maktlös, vandrade han mellan stadens ruiner med snabba och lätta steg, i trots af sina 64 år och sin korpulens. Han skakade sitt kala hufvud, stampade i marken, knöt näfvarne; sedan kom han skenbart lugnare tillbaka till oss, men vi märkte att hans leende r tvunget, och vi darrade, ty signalen till afrättningen ljöd. Efter den sista salvan for Juarez med händerna öfver sitt af svett och dam betäckta ansigte och mumlade några ord för sig sjelf. Mången gång glömde han helt och hållet vår farliga belägenhet och med en mild, något dämpad röst berättade han oss anekdoter från sina resor, isynnerhet i Frankrike, der han uppehållit sig under Miramons och Santa Annas tredje presidentskap. Vid dessa tillfällen var han den älskvärdaste verldsman, och vi skrattada af full hals åt hans anekdoter. Juarez är en outtröttlig pratmakare och känner väl till ställningar och förhållanden; men han ser allting ur en falsk synpunkt. Han härstammar också från en uppblandad race; detta angifves tydligt af hans tramspringande kindknoter, hans låga panna, glänsande orå hår, hans näsa och hans små svarta ögon, ur hvilka då och då en mordisk blick ljungar fram. Han är medelstor och ett synnerligen fult exemplar af den croiserade indiska racen. Hans seder åro rena, han förtär icke spritdrycker och han arbetar gerna och mycket. Hans få förströelser bestå i att läsa, taga en lång promenad till häst eller sost eller i att spela ett parti schack, ett spel, som han spelar synnerligen illa, Icke så illa menadt, som sagdt. Bland de mångfaldiga adresser, som ingått till kejsar Napoleon med anledning af attentatet på czaren, är äfven en från fredsdomrarne i Auxene. Det kan ej vara något tvifvel om, att adressens författare varit lifvad af de lojalaste känslor, men han har uttryckt dessa på ett sätt, som kunde bereda honom många obehagligheter, ifall man ville hålla sig till ordalydelsen. Adressens början lyder i ordagrann öfversättning som följer: ,Fredsdomrarne i Auxene och deras suppkanter tillåta sig att för Ers Majestät tolka den djupa indignation, de känt öfver det attentat, som dess trottslige upphofsman icke riktade mot Ers Majestät.