Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juli 1867, sida 1

tryckliga sätt att tala förlänade hela hans uppträdande en odisputabel betydelse. Då de båda männen talade ensamme med hvarandra, måste hvarje åhörare fägna sig åt den hjertliga öfverenstämmelse, som rådde i deras åsigter öfver olika saker och ting; men iögonfallande var hos den yngre den ständiga uppmärksamhet och omsorg, han visade den äldre, så att man derigenom kom till den åsigt, att han icke blott egnade den gamle herrn en stor tillgifvenhet, utan äfven hyste för honom en djup aktning, som understundom nästan gränsade till ett slags sjelfförnekande dyrkan. De båda gamla herrarne kunde väl i omkring åtta dagars tid ha innehaft sina platser vid middagsbordet och hade redan ofta sett sina grannar vid bordet ombytas, då en ny badgist infann sig, hvilken, sedan han först en gång setat midt emot dem, ej åter vek ur deras grannskap och synbart fängslades af deras glädtiga väsende, deras naturliga värdighet och deras snillrika samtal. Det var en man af något öfver trettio års ålder, i en enkel, men prydlig resdrägt, som vid sitt första uppträdande förhöll sig tyst gentemot de fremmande, men efterhand invecklades i de gamla herrarnes samtal och uttalade sina moget öfvervägda ord med en klangfull röst, hvilken gjorde hans samtal desto angenämare och betydelsefullare, som han gentemet de båda gamle iakttog en viss blygsamhet och återhållsamhet sådana man tyvärr ej ofta finner hos unga resande nu för tiden. För att åtminstone antyda denne mans yttre — ty en mera noggrannt afvägande hand än vår skall framdeles teckna det med skarpare drag — vilja vi säga, att han ej var hvad man kallar en vacker karl, men välväxt, temligen reslig och smärt. Hans öppna, understundom skarpa öga förrådde en stor rörlighet, som äfven gaf sig tillkänna i hans talande miner, rörelserna af hans händer och den eftertryckliga betoningen af hans ord, hvilka han öfverhufvudtaget förstod att lägga underbart riktigt och dermed förenade en klarhet i framställningen, hvilken icke blott måstb tillfredsställa, utan tillochmed vinna och beherrska hvarje åhörare, af hvad anda och af hvilken bildning han än måtte vara, — en klarhet i framställningen, tillägga vi, sådan den igenfinnes endast hos de menniskor af lärd bildning och omfångsrika kunskaper, som