Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1867, sida 1

D40110 Al T0CUT ÖXKOLL, S0IL HAT Kållt, las beefsteak, eller fåroch svin-kottlett lE-ssamt kokt potatis eller kål. Bröd och ållsalad, rädisor och dylikt medföres äfven. en Atven finnas tidningar på dessa ställen, il-I som äro mycket besökta, men många deraf o-finnas ej och ej i alla trakter af London, 8hvarföre jag tror att många här boende sej känna till dem. Här kan man äta en af en sjelf snyggt tillagad middag, men af bättre qvalitet och dubbel qvantitet för 777 pence eller 56 öre, nemligen: bröd 1 penny, kött 4 pence, öl l1 pence, potatis 2 penny, lån af kärl !, penny; köper man dertill för 18 penny salad eller rädisor, så har man en kapital och mäktig måltid. Den arbetande klassen, som äter i hemmen, lefver mest på potatis, kokt fisk eller stekt kött, det vill säga beefsteak eller fårkottlett, ty någon omvexling i mat året om, känner man ej här, ej heller till soppor. Fruntimmerna göra sig ej mycket besvär, och dessutom hafva många af dem arbeten utomhus, eller försäljning på gatan någonstädes af någon artikel. Om Söndagarne skola dock de gifta arbetarne till middag hafva sin stek och pudding, men då spisarne i hemmen ej medgifva detta, så är det så inrättadt. att husmodern ordnar köttet och vegetabilierna på ett fat, likaså krusbärs-, rhabarbereller annan slags pudding i ett djupt kärl, och bär bort det till närmaste bagare, som derpå såsom qvitto lemnar en nummererad bleckpollett och insticker en annan i rätten, som skall stekas eller bakas. Klockan tillkännagifver när butiken är öppnad för matens afhemtning. Mot aflemnandet af polletten och 2 pence dessutom, erhålles kärlet med Iden färdiga anrättningen tillbaka. Bröd sköpes dessutom och ett af barnen, som I medföljer och medför en mugg eller ett kärl, erhåller brödet att bära; på hemvägen passeras alltid en krog, ty deraf finnas en mängd och alltid till hands, der köpes öl, och så är middagen vid inträdet inoni hemmets dörr färdig. Bordet, som förut är färdigdukadt och der far och hemmavarande vänta, är snart serveradt, och varm och delikat tillagad middag intages utan besvär och tillstökan, samt för ringare kostnad än som man sjelf skulle tillredt den. Sådant skulle ju mycket lätt kunna anordnas äfven på andra ställen. Af kött stekes om Söndagen vanligen så mycket, att deraf de första dagarne i veckan finnes att kallskuret servera till frukost och aftonvard. Dessa mål bestå annars vanligen af thö, smör, bröd, ägg, bräckt skinka eller sill. Nu tror jag mig hafva berättat nog om den salke.. Härefter till en annan beskrifning på .Highstreet och dess trafik i småqvarteren. Utom butikerna, hvilka jag omtalat, utbjudas på gatorna och längs med trottoirema på kärror alla möjliga slags varor, allt ,,en penny, samt dessutom fisk, grönsaker, blommor, räkor, snäckor, sniglar, å la glace, lemonad, med ett ord allt möjligt, men tillika högst billigt, ty försäljarne, som kallas costermongers, hafva inga dyrbara butiker, inga skatter eller betjening, hvadan de kunna sälja billigare; oftast bestå varorna af rester, som erhällits för billigt pris. Försäljarne utgöras dels af gamla gubbar eller gummor, mest handhafvare af fruktoch grönsakshandeln, dels af medelålders karlar och fruntimmer, som sälja fisk och diverse, dels af ynglingar, som sälja räkor, sniglar och dylikt, samt af flickor, som sälja blommor, dels slutligen af barn, som sälja tändstickor och dylikt. Sedan komma ett slags marktschreiare, som på allt sätt genom prat söka pudra på sina kunder allt möjligt skräp, blott ,,en penny stycket, och en penny här betraktas ungefär som 1 öre hos oss. Hela dagen husera här dessa vandrande butiker, utbjudande sina varor, omblandade med pennyhögar; men lifvet börjar dock först klockan 6 om aftonen, och från den tiden till midnatt är ett skrik och ett väsen, så att man tror afgrundens andar vara lössläppta, i det hvar och en öfverbjuder eller, rättare sagdt, försöker öfverrösta den andre. Rörelsen på gatan ir liflig, lifligare om qvällarne än på dasen, men ett intet mot Lördagsaftnarne och Söndagsförmiddagarne, ty då är allt lössläppt, att locka folk i fällan. De, som hela veckan hafva annat arbete och då äro fria, skaffa sig någon slags artikel itt sälja, och begifva sig då af till Highstreet; det är dessa som skrika värst. Här ser man en säljande tvål att uttaga läckar med, en annan säljande kitt att aga glas och porslin med, en tredje säler fingerringar, granna som guld och åtöljda af ett litet rundt paket, innehällanle, som det synes, ett silfver-trepencestycke. Det kostar en penny alltsammans. Jppnar man paketet är det en liten slät, und, simpel messingsring, men ibland vinnes trepencen, som då högtidligt kexlas af försäljaren, hvilken står på en åda och visar det för den förvånade ulmänheten. Vinnaren är naturligtvis en nedhjelpare, men allmänheten biter på croken och pennystycken hagla så att han cnappt hinner servera. Medhjelparne äro våde äldre och barn, för att narra. Hunlratals dylika skojare finnas af för många lag att kunna räknas upp. Det hela före-ommer som en marknad, men det är ej ;ågot hvad man kallar folklif, ty endast len aldra råaste delen af folket deltager lti att lifva taflan Här måsta nalson