Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1867, sida 3

Aprilhäftet af Tidskriften Hygiea meddelar följande anmärkningsvärda handling: ) Kongl, Sundhetskollegii underd. utlåtande i fråga om qvinnans medborgerliga rättigheter. Uti underd. skrifvelse hafva rikets ständer den! 12 Juni 1866 — med anmälan, att rikets ständer: anse anställning i tjenster och befattningar, hvartill qvinna kan anses lämplig och hvarifrån hon ej genom grundlag eller civillag är utestängd, hädanefter böra henne tillkomma, när hon visar sig dertill ega erforderliga egenskaper och skicklighet, samt fördenskull tillfälle böra beredas qvinna att aflägga de för dylik anställning föreskritna kunskapsprof, och med serskildt erinran om venne yrken, i hvilka gvinnan på ettframstående tt i Nord-Amerikas förenade fristater utvecklat förmåga, nemligen läkarens och skollärarens — hos E. K. M. anhållit, att E. K. M. måtte vidtaga och, der så nödigt finnes, hos riksdagen föreslå de åtgärder, som för genomförande af en sädan förändring i hittills bestående förhällanden finnas erforderlige; öfver hvilken framställning E. K. M. uti nådig remiss d. 22 Nov. 1866 befallt dess Sundhets-kollegium att med underd. utlåtande inkomma. Kollegium, som icke kunnat så uppfatta afsigten med den nåd. remissen, att densamma skulle innebära ett åliggande för kollegium att utreda hvilka i allmänhet de tjenster och befattningar äro, hvartill qvinnan kan anses lämplig utom dem, som nu äro för henne tillgänglige, har till följd häraf ansett sig böra afgifva det und. utlåtandet endast med afseende på qvinnans lämplighet att utöfva läkarekonsten. De egenskaper af uppoffrande ömhet och tålamod, hvilka i allmänhet utmärka qvinnan framför mannen, och genom hvilka hon icke allenast naturligen blifvit satt till den späda menniskovarelsens vårdarinna och uppfostrarinna, utan äfven vid vården om den sjuke och i nöd stadde öfverträffar honom, hafva etvunget ledt tanken på, att qvinnan, om hon k nde förvärfva dertill erforderliga kunskaper och skicklighet, skulle likaså väl som mannen, och i vissa fall måhända bättre kunna egna sig åt läkarekonstens utöfning. En sådan tanke vinner stöd i det förhållande, att i vårt land qvinnor nästan uteslutande äro anställda till barnaföderskors hjelp, och att till och med bruket af instrumenter vid förlossningar blifvit åt en stor del af landets barnmorskor, genom K. Brefvet den 21 Febr. 1829, anförtrodt, utan att skälig anledning förekommit att ifrågasätta återkallandet af detta förtroende. E. K. M. har ock genom de den 18 Jan. och 18 Juni 1861 i nåder fastställda ordningar för fältskärsoch tandläkareyrkets utöfning, medgifvit äfven qvinna rättighet dertill, då bon undergätt de för sädan rättighets vinnande föreskrifna prof. Vid bedomandet af qvinnans lämplighet till lakarekonstens utöfning torde i främsta rummet böra tagas i betraktande, huruvida de åligganden, som tillhöra läkaren, kunna åt qvinnan, med afseende på hennes kroppsoch sjalsegenskaper, anförtros och af henne behörigen fullgöras; samt derefter, och endast såvida detta skulle befinnas kunna ske, huruvida det kan vara för qvinna möjligt att tillegna sig de mångartade och pyidsträckta kunskaper och den skicklighet, som utgöra vilkor för rättigheten att utöfra läkarkonsten. De pligter, som åligga läkaren i allmänhet, äro inga andra än de, som af kärleken till nästan föreskrifvas: han är således pligtig ,att vid sjukdomars ; behandling ej använda andra medel, än som erfarenheter, vetenskapen och mogen pröfning godkänt; att sjelf der fara är och sådant ske kan söka upplysning genom andra läkares tillkallande och råd; att ej undandraga sin tjenst der den erfordras samt att ej genom hemliga sjukdomars upptäckande den sjuke skada och bedröfva. Om således läkaren, då han ej genem inträde i tjenst åtagit sig särskilda förpligtelser, kan vara förbunden att lemna sitt biträde äfven i de fall, som icke öfverensstämma med hans anlag och speciela studier, skall han likväl såsom endast enskild praktikus i de flesta fall kunna välja sig praktik eller sysselsätta sig företrädesvis med dessa sjukdomars behandling, särdeles på ställen, der flere läkare finnas att tillgå. I betraktande häraf ech ehuru många sjukdomsfall äro af den