Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1867, sida 2

uttryckande folkten är då Y ger. ; insräfsar aldrig annars, ty å allmänna platser ser man sällan en engelsman som bjuder en obekant; är man deremot väl introducerad, så är en främling alltid gästvänligt emottagen i hemmet, der ej krus göres, utan bjudes, hvad som skulle varit, om ej främlingen kommit. Detta är en vacker sed, som är mycket orsaken till Englands stora förmögenhet eller välstånd bland medelklassen. Man mår godt, men har aldrig lyx och ej de stora så kallade kalaserna. Våningarne medgifva det ej heller, ty enligt vanan här måste hvarje familj hafva sitt eget hus, och derföre meds ej så stora fronteller framsidor på husen, utan allt går till väders, om jag så får uttrycka mig, hvarje våning innehållande vanligen endast två rum, ett åt gatan och ett åt baksidan, der antingen en liten trädgård eller gård finnes, men alltid en plats omgifven med en omkring 6 å 7 fot hög stenmur. Framför fronten åter är en liten med jernstaket omgifven plats, assedd för blommor och buskväxter, och deri utvecklas mångsidig smak, i alla möjliga dekoreringar. Husets källarvåning innehåller kök och brygghus, nedra botten matrum och emottagningsrum, eller hvad vi kalla dagligt rum. kn trappa upp ligga statrummen och högre upp Sofrummen i en eller två våningar. Rummen äro vanligen ej öfver 16 å 17 fot i fyrkant, väl ventilerade, jag menar för oss nordboer dragiga till yttersta grad, ty fönster, dörrar och kaminer, hvars spjell aldrig stängas, lemna fritt spelrum åt Eolus. Man eldar derföre dagen i ända. (Forts.)