Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1867, sida 2

med sin fånge genom en jägarkedja och hörande kamraterne hurra, saktade de sina lödriga springare. Några skott utan resultat lossades mellan araberna och de dem mötande trupperna, hvarefter de förre aflägsnade sig utom skotthåll. — Ni lyckans barn! sade några timmar sednare löjtnant Deaumont till Le Midi och Le Soir, då de efter em vederqvickande sömn träffades i ringen af en mängd unga officerare, der de förtäljt resans äfventyr. -Ja, det var vackra vapen Abdahla hade, sade Le Soir i det han betraktade en dolk och en sabel samt några pistoler, som lågo på en stol i närheten och hvilka generalen skänkt honom för hans raskhet vid arabens tillfångatagande. — Le Midi är ej lottlös, sade kapten Bernier vid zuaverna; han fick ju den präktiga hästen. — Ja, svarade Le Midi. Min vän Le Matin har för generalen öfverdrifvit min ringa handling. — Ingalunda, svarade denne, i det han räckte den unge mannen handen samt förde honom till den väntande bålen; en rask handling bör alltid belönas. Kommen nu och låtom oss dricka de unge riddarnes skål. Då Le Midi vände sig om, såg han generalen åtföljd af natt och morgon med sina stjernor. Farliga desertörer. För någon tid sedan tilldrog sig en besynnerlig händelse i den lilla staden Belper i Derbyshire. En viss hr Mauders, egare till ett menageri, hade i två dagar gifvit representationer i staden, På andra aftonen framåt midnatt och sedan alla gått till hvila instängdes djuren i sina burar, hvilka man noga låste till, ech posterades der som vanligt en nattvakt. Mauders öfversåg ännu