Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1867, sida 1

icke mera någon militärisk pomp och ståt att un derhålla. Huru många skatter skulle icke blifva förmin. skade, huru mycket lidande och elände skulle icke blifva bannlyst från jorden, huru mycken oro och förtviflan för alltid fly ur våra hem; huru mycke skulle icke tyrannens och despotens makt inskränkas samt handeln och näringarne, fredens och frihetens bröder, tillvexa för att i ännu ymnigare mått kunna fördela bland de olika folken och göra fruktbärande de rika, mångfaldiga alster, som försynen gifver hvarje år och under hvarje klimat till fyllande af mensklighetens behof och höjande at ess lycka! Allt detta beror af er. Det är intet a detta jordiska goda, som J icke genom att förena edra moraliska krafter kunnen vinna med Guds bistånd; ty eder styrka är oemotståndlig, arm6erna förmå ingenting mot den. Grundad på rättvisa, ordning och lag är denna styrka mäktigare än all fysisk kraft eller revolutinär våldsamhet. Vi engelsmän hafva användt den styrka, om hvilken vi tala, och vi hatva gjort det med framgång — för att på fredlig väg och under iakttagande af lagliga former utvidga vår konstitutionella frihet, förbättra vårt representationssätt, försvara vår rättighet att offentligen sammankomma och diskutera allt, som rörer påra politiska och sociala rättigheter. Hvarför då icke i alla länder använda denna samma styrka till att bereda rättvisan seger, förbättra representationen, afskaffa missbruk, omintetgöra alla försök af aristokrater att komma åt makten, upphäfva alla ståndsprivilegier och orättvisa lagar, grundlägga en verklig medborgerlig, politisk och religiös frihet, utbreda allmän välmåga, törena kapitalet och arbetet, hvilkas intressen endast skenbart äro hvarandra motsatta, åstadkomma en allmän jemnlikhet inom samhällena, borttaga alla band och fjettrar, som hämma handeln och det intarnationella varuutbytet, samt befrämja ett välvilligt och broderligt förhållande mellan alla de nationer, som tillsammans utgöra mensklighetens stora familj? Det är mycket att göra, innan allt detta blir vunnet. Missbruk och dålig förvaltning äro än i dag blott alltför vanliga. Af det gamla feodalväsendet finnes ännu mycket qvar. Skenhelighet och religiös fanatism hafva ännu icke förlorat lusten att förfölja olika tänkande! Krigsraseriet fortfar ännu, ehuru för ögonblicket stilladt. Bröder, J hafven framtiden i edra händer; det förflutna ger eder lärdomar. Vi bedja eder att öfverväga allt detta. Att sträfva för det ondas utrotande samt för befordrande af fred och lycka, att arbeta för hvad godt är, att försöka lemna verlden i bättre skick än den var då vi föddes dit, det är ett värligt arbete för hvarje menniska, som vill förtjena detta namn, för hvarje sann filosof och filantrop. Detta tidehvarf har blifvit kalladt framåtskrilandets tidehvarf. Gören det alltmera förtjent af itt heta så, derigenom att J hvarje dag söken utplåna alla spår af förflutna olyckor. Vi kämpa cke mot hederliga menniskor, hvilken klass, hvilcet folk de än tillhöra; men vi uppmana eder att cke längre vara offer eller verktyg åt orättvisa tyrelser eller falska profeter. Det finnes ord, hvilka komma hjertat att slå, om vi alla kunna upprepa, hvilken vår trosbennelse än må vara, 1 hvilket land vi än må vara ödde. Alla kunna vi instämma uti den himmelka kören: ,,Ara vare Gud i höjden, frid på jorlen och menniskorna en god vilja! Edmond Beales. Reformligans president.