Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1867, sida 1

Fredsagitationer. Reformligan i England har beslutit utfärda nedanstående proklamation och uppdragit åt sekreteraren Hovell, att läta öfverskicka exemplar deraf till de olika arbetareföreningarne i alla Europas länder. Proklamationen lyder: Till Europas solk. Bröder! Det är tid att vi hjertligen och broderligen förena oss i sträfvandet för våra ömsesidiga intressens och gemensamma rättigheters förverkligande. Friheten är icke någon viss nations eller något serskildt slägtes privilegium, utan bör vara ett arf, som tillkommer alla. Despotism och godtycklig makt äro afskyvärda under hvilka former de än må visa sig och hvarhelst de göra sig gällande. En god styrelse, ädla och billiga lagar skänka välsignelse åt hvarje folk, som är nog lyckligt eller nog vist att hafva förskaffat sig dem. Ångans kraft och den elektriska tråden hafva redan nedrifvit de skiljemurar, som det geografiska afståndet, gamla fördomar, tvister mellan äregiriga dynastier, hvilka på allt sätt sökt underhålla den ovilja, folken af okunnighet hyst för hvarandra, hafva upprest mellan oss. Vårt intresse är ett: fred, endrägt, lugn äro lika dyrbara för oss alla. Vi hafva intet gagn af att vi förorätta hvarandra. Det är tusen gånger bättre att arbeta för det gemensamma bästa, än att medverka hvar i sin mån till allas ruin. Bröder i Paris och Berlin, J hafven ädelt uttalat fridens och broderlighetens ord; må de finna genklang i hvarje redligt hjerta! Kriget är det onaturliga, nedriga spel, hvari kejsare och kungar lemna folkens lif och lycka åt slumpen. Må nationerna uttala sin förkastelsedom öfrer detta spel! Om J vägren att tillhandahålla soldater och penningar, om J vägren att uppoffra eder sjelfva, att slagta andra, så måste den blodiga leken af sig sjelf för alltid upphöra. Det är förskräckligt, det är fasaräckande att tänka det menniskor finnas, som göra till sitt yrke och sin uppgift att mörda andra menskliga värelser; och det är i ännu högre grad upprörande att tänka, det kristna trampa under fötterna den religions vackraste grundsatser, som de bekänna, att de, ehuru förnuftiga varelser förnedra sig sjelfva och den menskliga karakteren i allmänhet genom att i hundratusental blindt rusa fram för att nedhugga likar. Kan man icke bli illa till mods, då man besinnar, att det menskliga snillet och vetenskapen oupphörligen varit sysselsatta med att uppfinna nya medel till att allt hastigare och säkrare döda menniskor! Bröder, så bör det icke vara; det tillkommer er att säga: det får icke längre vara så. Tidsandan förbjuder det. Hvarför skulle icke lagen och rättvisan kunna afgöra tvister mellan nationer likaväl som mellan individer? Men sällan, om någonsin, har det händt att ett folk kommit i tvist med ett annat folk; det är regenterna som tvista, och folken äro nog enfaldiga att på bekostnad af sitt välstånd understödja, hvart och ett sin herrskare. . Vägren derför hädanefter att låta eder föras ut till att mördas, hvarigenom J ju endast tillfredsställen edra suveräners passioner och sjelfviskhet eller gören eder till verktyg åt deras diplomaters intriger. Betänken hvilken ofantlig börda skulle upphöra att tynga på arbetets och industriens skuldror, om det icke mera funnes några armåer, ETTER Aa SI aa pA ESSEN