Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juni 1867, sida 2

de yngre nationerna, som äro i sin fulla kraft, förena sin ifver och verksamhet med civilisationens veteraner. Slaverna — heter det till slut — bruka icke tillfoga andra något våld eller någon orätt, men då de veta, huru få vänner de hafva i Europa, så känna de en naturlig böjelse att sluta sig tillsamman, att lemna hvarandra ömsesidigt understöd samt icke förgäta sina bröder i sarans stund. Töre afresan från Petersburg (den 10 dennes) blefvo gästerna ännu en gång uppvaktade i det hotel, der de bodde. Den böhmiske historikern Pulacky tackade med få ord. En af kroaterna svarade och tackade i ett långt och entusiastiskt loftal för allt, som han och hans vänner sett och upplefvat i Moskwa, samt inbjöd till slutet ryssarne till ett besök hos slaverna i Agram och Belgrad. Till slut talade den bekante ryske vetenskapsmannen Lumunsjy om den slaviska kongressens betydelse. Den panslaviska ideen — sade han — har upphört att vara en fantisi. Denna ide har från de lärdas studerkammare vandrat ut på gator och torg; den har inträngt i kyrkan och på teatern, samt är nu på ig att blifva en rysk, en europeisk fråga. Lamanskys tal mottogs med uthållande jubel. 9