Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juni 1867, sida 2

liams hand, förde den rörd till sitt bröst ssamt kyste den, hvarefter han gick till ssin dotter, tryckte henne länge till sitt I hjerta, hviskade några ord i hennes öra och, förbjudande henne att följa sig, lemnade han med stolta steg kajutan. Den olyckliga flickan föll i främlingens och doktorns armar. På sir Williams vink buro de henne in i kajutan, der läkaren gaf henne all möjlig vård. Just som dörren tillslöts efter korsarens dotter, hördes ett tumult på däcket och straxt derefter nedkom förste löjtnanten samt raporterade för chefen, att korsaren slitit sig lös från vakten och kastat sig öfver bord. Seglen brassades back, båtar utsattes, men intet spår syntes efter den djerfve fribytaren. Dagen derpå vid middagstiden mottogo rånockarne sina offer och senare på aftonen uppdykade Algeriets kuststräckor ur det purprade hafvet. Under natten fördes små segel och i soluppgången sköt den ståtlige örlogsmannen fram mot den amfiteatraliskt sig från stranden upphöjande staden Algier. — Seglen gigades, kanonerna dundrade, ankarne fäldes och snart låg jagtens gudinna, gungande för den lätta brisen, stilla och lugn på den solbelysta redden. På eftermiddagen rodde en stor slup i land från fregatten. I dess akter satt den unge resande, som med saknad tagit afsked af de vänner han lemnade och isynnerhet af sir Willam, den utmärkte chefen på ,Den jagande Dianad.