Till ,Indep. belge skrifves från Paris: Det härvarande krigspartiet, hvilket — som kändt är — är mycket talrikt, visar sig mycket missbelåtet med den vändning, som sakerna nu taga, påstående, att kejsaren icke tillräckligt sysselsätter sig med Frankrikes yttre inflytande, samt att han fäster allt för obetydlig vigt vid följderna af den Bismarkska politiken. De i ,,den gula boken offentliggjorda depescherna hafva ytterligare ökat missbelåtenheten bland Preussens fiender, i det dessa depescher hafva stärkt dem i den tron, att både franska regeringen och kejsaren blifvit förda bakom ljuset af grefve Bismark. Betydelsen häraf torde mindre ligga uti, att det antipreussiska partiet yttrar sin missbelåtenhet med hvad som har skett, än hufvudsakligen i detta partis spekulationer på framtiden. Man kan icke göra sig förtrolig med, att kejsaren skulle hafva öfvergifvit alla planer mot Preussen. Korrespondenten nämner derefter Preussens politik i tullföreningsfrågan såsom en af de punkter, som Frankrike, efter det nämnde partiets förmenande, på det bestämdaste borde hafva protesterat emot. Då dessa åsigter föröfrigt företrädesvis tilläggas det franska militärpartiet, så måste härvid bemärkas, att t. o. m. den af de franska tidningarne, som mest uppträdt emot ett franskt-tyskt krig och ständigt talat för fredens upprätthållande tidningen ,Temps — i en ledande artikel af den 21 dennes förebrår ledaren at den preussiska politiken att hafva ledt Frankrike på hal is. Från Paris skrifves till , Köln. Zzeit. den 22 dennes: Sedan i går på aftonen cirkulerar här en i sinancielt afseende mycket vigtig underrättelse: det lärer hafva kommit till en försoning mellan baron James Rothschild och hans förre commis, Pereira, begge för närvarande direktörer i Credit mobilier. De lära t. o. m. redan hafva blifvit intima vänner, ty i går på aftonen sågos baronen och Emil Pereira i samma ekipage. Försoningen mellan dessa hittills så bittra fiender må visserigen kunna vara lyckobringande för dem sjelfva, men för allmänheten, d. v. s. för uia dem, som hafva med börsen och finansiella angelägenheter att göra, måste man anse det som en verklig olycka, att Pariserbörsens tvenne hufvudmän, som hitills täflat med hvarandra, förenat sig om edningen af penningemarknaden i Paris, wilken ganska sikert hädanefter också skall komma att dansa efter deras pipa. after dessa herrars förening skola förhålandena på Pariserbörsen utan tvifvel åter comma att gestalta sig så som före 1851, lå Rothschild ensam var herrskare der, ch då hade ännu icke affärerna sådan utsträckning som nu.