Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juni 1867, sida 1

— Från Norge. (Korrespondens till Handelstidningen). Christiania den 24 Juni. ,Vårsäden har växt 4 tum på de sednaste 8 dagarne, anmärkte i dag ett par landtbrukare från trakten kring Mjösen. Vi ha nemligen på sista tiden befunnit oss liksom i ett drifhus med varm och fuktig luft, som varit högst nyttig för vegetationen; våren står i sitt fulla flor, fruktträden blomma, och intet land i verlden kan framvisa en så skön sommar, som vi i dessa 3 månader. Den hastiga öfvergången från vinter till sommar under loppet af ett par veckor väcker utlänningens förvåning; naturkunniga uppge det starka ljuset som orsaken dertill. Arsväxten står således nu så god, som man kan vänta här sydpå, och all utsigt förefinnes, att vår första och vigtigaste skörd, gräset, skall bli god. Nordanfjells ligger deremot året ännu mycket efter. Vi befinna oss midt i den glada St. Hans(Midsommars-)tiden, som för vår hufvudstad är den intressantaste och vigtigaste tiden på hela året af trenne hufvudsakliga skäl: för det första emedan St. Hansdagarne firas som en allmän folkfest, dernäst emedan det just nu är engelsmännens tid att besöka vårt land, och slutligen derför, att St. Hansveckan är hufvudterminen för försäljning och uppköp afstadens hufvudexportartikel, trälast, hvilka trenne skäl att åstadkomma förändringar i vår stads fysionomi vi nu utförligt skola betrakta. — Medan menigemans nöjen i södern anses såsom en stor och vigtig sak, som anknyter sig till de talrika kyrkofesterna, låta vi här i norden den stora massan sköta sig sjelf på fridagarne, oaktadt det är lätt att inse, att det ingalunda är likgiltigt på hvilket sätt mängden roar sig och att folkvännen häri bör kunna finna ett vigtigt moment till en gagnande inverkan på de lägre klasserna, för hvilka eljest i vår tid i andra hänseenden göres så mycket. Ilär i landet ha sålunda helt och hållet af sig sjelft utvecklat sig tvenne allmänna folkfester, nemligen den 17 Maj, vår konstitutionsdag, och St. Hans-Aften samt St. Hansdag. Ljusgrönt björklöf utbjudes till salu i husen, och björkgrenar fästas öfver dörrarne eller ombildas till en löfsal; hela staden erhåller en festlig prägel, mängden böljar genom gatorna, flaggor svaja från husen, musik är arrangerad i Studenterlunden, på Klingenberg och på fästningen; de små ångbåtarne, som göra turer på Ladegaardsöen, äro örversyllda, medan kanonskott och fyrverkeri gifvas från landställena, der rikeman slagit sig ned med sina vänner. Glanspunkten i festen äro blossen, som om natten lysa från alla höjder, der skaror af glada menniskor dansa och jubla ända tills morgonstunden. Jag ser at Göteborgs tidningar, att man der är starkt upptagen med att finna medel för att förbättra arbetsklassens ställning; jag skall måhända vid tillfälle sammanfatta allt hvad som här i staden på sednare tiden företagits i samma syfte, och beträffande intrycket af vår St. Hans-fest endast göra den anmärkning, att sångföreningar, skolor och arbetarebostäder gjort underverk bland den stora massan, som vid sådana tillfällen, då alla stånd sammanträffa, visar sig lugn och städad och under de sednaste 20 åren verkligen undergått en total karaktersförändring, som sgör det möjligt för de högre ställda samhällsklasserna att vara tillsammans med de lägre, utan att, såsom fordom, generas af råhet och dryckenskap. Flera af småstäderna ha inbjudit hufvudstadens sångföreningar till sig på St. Hansdagen, och talrika utflygter ske på jernbanorna eller utät fjorden. s Jag hörde en dag på ångbåtskajen ett ppar engelsmän, vid åsynen af ett stort engelskt ångfartyg, som just lade till och förde en hel laddning af deras landsmän till oss, utbrista: , Norway har nu blifvit så modernt i England, att hvarje skräddare i London om sommaren måste göra en utflygt dit. Dessa ord voro betecknande nog i förhållande till den mängd skuriösa individer, hvilka S:t Hanstiden I bringar oss af dessa flyttfåglar; deremot I beteckna de ej alldeles qvaliteten af de engelsmän, som år efter år gästa vårt land. Ingenting är nemligen vanligare än att gentlemen och tillochmed damer af Englands högsta adel, ända upp till hertigar och hertiginnor, taga sig en, trip till Norway på denna tid af året, och många af dem återkomma reguliert hvarje år. Hela vestkusten ända. till Tromsö befares af yachtklubbens vackra fartyg, och hola cällalkaner anlända hit nå eona åns9I Se me FE ff TR 2 —