Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1867, sida 3

deraf, att den ena sidan af den från yglan nedgående spetsen, som tjenat till fäste, betäckte den öfversta delen af runan F., och den andra dolde en annan runa så, att blott nedra delen af stafven var synlig. Väl finnes i våra samlingar åtskilliga guldbrakteater med run-inskrift, men den halländska utmärker sig derigenom, att runorna äro af det äldre slaget, eller af dem, som, ehuru mindre riktigt, kallas anglosaxsiska, och här nästan synas stå på öfvergången till de yngre. Derjemte är anmäkningsvärdt, att cirkeln, inom run-inskriften, har en tydlig teckning af en häst, och icke, såsom vanligtvis, af en drake eller fantasidjur. Runorna äro här ganska svårlästa; men när det lyckats våra runologer, Stephens eller Säve, att tolka dem, skola vi ej underlåta att derom vidare meddela. Slutligen kan jag ej uraktläta att erkänna och loforda den, Hallands allmoge utmärkande, laglydnad, att till inlösen åt staten hembjuda gjorda fynd.