Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1867, sida 2

som endast besskes af ,vile multitude — som Thiers en gång kallade de lägre folkklasserna — var fullsatt med de finaste damer och herrar. Man såg der t. o. m. journalister af stort rykte, hvilka eljest alltid bruka intaga de förnämsta platserna. Hela den förnäma verlden i Paris, som uppvägt sina platser med guld, innehade en del af logerna. Prinsessan Mathilda och storfurstinnan Maria af Ryss-.. land befunno sig i den kejserliga logen, och i logen midtemot sutto prins Napoleon med gemål. Kejsaren hade aktat sig att komma till denna representation. Troligen misstänkte han de ovationer, som här skulle komma författaren till Napoleon le petit till del, och hyilka han här äfven skulle fått höra i runda 5 timmar. Ty under hela den tid, som representationen varade, egnade publiken sin hyllning åt den populäre författaren. Knappt hade ridåen uppgått, innan det från alla håll ropades: ,,Vive Victor Hugo! Man kunde icke under en lång stund höra ettord af skådespelarne, och det dröjde nära en qvart, innan de kunde börja sitt spel. Hvarje vigtigare ställe i skådespelet möttes af en lika bifallsstorm, och då åhörarne märkte, att theatercensuren modisierat eller rentaf utstrukit en del ställen i stycket, så fordrade hundratals röster den ursprungliga texten med sådant larm, att de spelande voro nödsakade att efterkomma publikens vilja. Så fortgick det till styckets slut, och då det var till ända, dånade det från alla håll dundrande lefverop för Victor Hugo, hvilka fortplantade sig utom theatern och ljödo långt ut på gatorna. Detta var väl den högsta triumf, som den franske skalden någonsin firat. Det torde icke af någon kunna förnekas, att politiken hade en god del i hela demonstrationen, men i hvarje fall har en god del af bifallet egnats Victor Hugos snille och person. ENGLAND. Den engelske inrikesministern meddelade den 19 dennes i underhuset, att lugnet var återstäldt i Birmingham. Den resande predikanten Murphy har ett icke ringa ansvar för oroligheterna derstädes, enär han i sina s. k. predikningar öfveröst katolikerna med de gröfsta skällsord och kallat dem tjufvar, mördare, fyllhundar, 0. s. v. Detta oaktadt lärer han ej komma att ställas under åtal. Ungefär på samma tid, som Birmingham var skådeplatsen för de omtalade oroligheterna, föreföll det i London ett slagsmål i stort vid ett anti-reformmöte, hvilket flera s. k. konservativa arbetareföreningar sammankallat. En mängd radikala hade skaffat sig tillträdeskort till mötet, som icke en gång kunde öppnas, enär hvart och ett af partierna vid valet till ordförande påstod sig hafva majoritet för sin kandidat, och striden härom öfvergick till ett handgemäng. som den tillkallade polisen icke förmådde hindra. Det skulle visserligen vara oberättigadt, om någon, på grund af dylika tilldragelser, ville fälla en hård dom öfver det politiska tillståndet i England; men man kommer likväl ovilkorligen alt tänka på huru den engelska pressen genast är färdig med sina fariseiska betraktelser, då lugnet störes i andra länder, och ofta bryter stafven öfver nationer, med anledning af långt obetydligare oroligheter, än sådane, som både på sista tiden och ofta förut förefallit i England. Under sultanens vistelse i London skall lord Raylan uppvakta honom, och en marinrevy skall på redden af Portsmouth anställas till hans ära. Den af isen skadade atlantiska kabeln är åter i verksamhet. Tretton dagar efter det ångfartyget Chiltern med de erforderliga apparaterna lemnat Themsen, var reparationen fullbordad. Det skadade stället var precist der man efter vetenskapliga beräkningar förmodade, nemligen 21: eng. mil från Hearts Content på Newfoundland. Efter detta kommer telegrafbolaget att på sistnämnde ställe alltid hålla ett ångfartyg i beredskap, för verkställande af nödiga reparationer. RYSSLAND. Den 29 April kom till Jany-Darja en ambassad från emiren i Bukhara, och mottogs sedan i Orenburg för underhandlingar med de ryska auktoriteterna, af hvilka underhandlingar man icke väntade sig något godt. Från Orenburg skrifves nemligen att den nämnde ambassaden knappt hade ankommit till Orenburg innan ett band bukharer, till en styrka af 2,000 man och under anförande af Sadyk, en af emirens fältherrar, syntes vid JanyDarja. Genast skickade kommendanten i fästet 170 kesacker mot Sadyk. Något infanteri kunde derifrån icke skickas, enär kommendanten icke till detta manskap hade sådan utrustning, som behöfdes till