Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juni 1867, sida 1

hade förklarat, att på dessa banor dagligen kunde transporteras 50,000 man till Mosel och Maas. Man hade noggrann kännedom om den franska krigsplanen, som gick ut på att mot preussarne använda samma system, som Pressen och Italien förlidet år använde mot Österrike. En icke särdeles stor fransk armå( skulle öfver Strassburg inrycka i Sydtyskland för att med snarast möjliga hinna till Mänchen, der man hoppades blifva mottagen med glädje. Samtidigt skulle en fransk flotta operera i Nordoch Östersjön samt tvinga Preussen till starka truppkoncentrationer i Hannover och hertigdömena, äfvensom att besätta en mängd ställen på kusterna. Det var emellertid preussarnes motplan att med hela sin styrka leverera en afgörande drabbning med den franska hufrudstyrkan mellan Köln och Paris. Enär fransmännen, enligt temligen noggranna beräkningar, knappast skulle kunnat hafva mera än 230 å 270,000 man disponibla för en sådan drabbning, så skulle preussarne hafva uppträdt med stor numerisk öfverlägsenhet, och med desto större energi hafva påskyndat ett afgörande, eftersom den franska krigsstyrkan hotade deras eget land både norr och söderifrån. Det vill synas som skulle detta slag i så fall hafva blifvit en verklig folkslagtning, sådan som slaget vid Chalons sur Marne på sin tid var. Emellertid är det väl visst att ett land, så rikt på resurser som Frankrike, icke kan gå under genom en enda batalj, samt att den franska armen i Sydtyskland på mellantiden kunde hafva beröfvat Preussen alla sina eröfringar från förra året, under det franska flottan skulle hotat att ödelägga kuststäderna och den preussiska marinen. Det lärer isynnerhet hafva varit med anledning häraf, som Preussen fruktade kriget; dertill bidrog äfven Österrikes försigtiga hållning. Korrespondenten skildrar derefter sinnesstämningen i de annekterade länderna, oeh förmenar att densamma icke spådde något godt för Preussen i händelse af ett krig. Starkast säger han motståndet vara i Hannover, dels med anledning af befolkningens naturliga kraft och seghet, dels på grund af adelns, militärens och embetsmännens ovilja mot Preussen. Icke bättre är sinnesstämningen mot Preussen i den fordom fria riksstaden Frankfurt, der man icke kan förgäta den hårda behandling, som kom denna stad till del under kriget. Mindre är motståndet i Kurhessen, ehuru man på sista tiden icke hört så få röster, som berömma den afsatte kurfursten och påstå, att , det var sorgligt att förlora honom, just då han började förbättra sig. Den enda stat, som villigt funnit sig vid annexionen, är Nassau, hvilket lätt förklaras af den omständigheten, att detta and icke representerar någon sjelfständig stam och år 1814 sammanlappades af åtJilliaan modigfjicaraga A A;