Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juni 1867, sida 1

D)TL SVYÅTIgHELLCT MOL ACL PrCLLHILHAUöäT 411fördrag, som blifvit ingånget den 4 dennes mellan nordtyska förbundet och de sydtyska staterna, utom Bayern. Man erfar emellertid nu, att grefve Tauffircken, å Bayerns vägnar, den 19 dennes undertecknat tördraget härom i Berlin, samt att allt således nu är förberedt för öppnandet at en tullkonferens (sammansatt af fackmän från alla tyska stater), som i dag eller i morgon lärer skola sammanträda. Prov. Corresp. innehåller en ledande artikel om denna för Preussen så vigtiga tilldragelse, i hvilken artikel det heter: .Hufvudpunkterna i den träffade öfverenskommelsen äro följande: Tullföreningstraktaten af den 16 Maj 1855 förblir i kraft; lagstiftningen för hela tullväsendet samt beskattningen af den inhemska produktionen af socker, salt, tobak, m. m. utöfvas af alla regeringar, som detta rörer (likasom i nordtyska förbundet) samt af en gemensam representation, utsedd af besolkningarne. Regeringarnes representanter afgifva sina röster efter de föreskrifter, som voro gällande i f. d. tyska förbundets plenum, likväl under förbehåll af en förändring till förmån för Bayern (som erhåller 6 i st. f. 4 röster). Preussen sammankallar församlingen, förer presidiet och är berättigadt att å alla staters vägnar afsluta handelsoch sjöfartstraktater med andra stater. Nya lagenliga anordningar eller administrativa bestämmelser kunna icke ske mot Preussens röst. Befolkningarnes representation i ,,tullparlamentet består af medlemmar i nordtyska parlamentet och deputerado från de sydiyska staterna, hvilkas val ske efter de bestämmelser, som äro fastställda i den nordtyska förbundsförfattningens 5:te afdelning. Tullparlamentets sammankallande sker efter Preussens godtfinnande. Den officiösa preussiska organen slutar sitt meddelande med följande ord: ,,Öfverenskommelsen af den 4 Juni har af hela Tyskland blifvit helsad med glädje och tacksamhet såsom ett nytt och särdeles vigtigt steg för befrämjande af den nationella förbindelsen mellan Nordoch Sydtyskland. De nordtyska tidningarna beteckna den nya seger, som grefve Bismarcks politik vunnit i tullföreningsfrägan, såsom betydelsefullare än allianstraktaterna af Augusti 1866, och dölja icke sina förhoppningar derom, att nu, då formen för en parlamentarisk förening af Nordoch Sydtyskland har åstadkommits utan kränkning af Pragerfredens ordalydelse, en utvidgning af det s. k. ,,tullparlamentet till ett verkligt nationalparlament skall följa af sig sjelft. Hvad Bayerns motstånd angår, synes det hafva varit hårdnackadt nog, men tillika från början temligen hopplöst, enär den nödiga enigheten mellan de fyra sydtyska staterna icke förefanns och kabinettet i Minchen stod alldeles isoleradt i en fråga, som rörde landets vigtigaste intressen. Den preussiska politiken har förstått att i rätt tid förhindra en gemensam öfverenskommelse mellan Sydstaterna, som kunde leda till det i Pragerfreden antydda ,,Sydförbundet. I sina sträfvanden härför har Preussen särskildt blifvit understödt af kabinettet 1 Carlsruhe. Att ett sådant sydförbund nu har långt mindre chancer, än någonsin förut, är tydligt. Den tullkonferens af fackmän, som nu blir sammankallad i Berlin, skall utarbeta en fullständig revision af den förra tullföreningstraktaten, hvilken sedan kommer att förläggas nordtyska parlamentet och de sydtyska landtdagarna till antagande. Sedan denna formalitet blifvit vidtagen, träder den nya lagen i kraft den 1 Januari 1868 och har bindande kraft intill år 1880. Konungen af Preussen kommer största delen af sommaren att vara frånvarande från Berlin. Han begifver sig först till en badkur i Ems och ämnar derefter besöka hofvet i Carlsruhe, de Hohenzollernska furstendömena och drottning Viktoria i Windsor. Man antager, att han först i Oktober återvänder till sin hufvudstad för att mottaga kejsar Napoleons besök. Grefve Bismarck begifver sig den 1 Juli till sitt nya gods Varzin i Pommern, der han ämnar tillbringa en del af sommaren. Den österrikiska , Neue freie Presset innehåller ett längre meddelande från Frankfurt af den 16 dennes, hvilket visserligen närmast angår förhållandena och sinnesstämningen i Tyskland under den nu tilländagångna luxemburgska konflikten, men som likväl torde läsas med intresse. Det heter i denna skrifvelse: ,,Så länge furstarnes besök och verldsexpositionen fortfar i Paris, skall allting förblifva lugnt, men hvad sedermera skall ske, detta måste ingifva allvarsamma tankar, helst då man tager i betraktande de fortsatta krigsrustningarne, de franska tidningarnes förpostfäktningar och diplomatiens sträfvanden. I de preussiska militärkretsarne antager man, att det för Preussen varit fördelaktigast om det genast efter Pragerfredens afslutande kommit till en strid med Frankrike. Då emellertid Frankrike på ett mycket klokt sätt undvek en sammandrabbning då, skulle den luxemburgska frågan hafva varit det rätta ögonblicket för Preussen att slå till. Isynnerhet lärer general Moltke hafva uttalat sig med mycken tillit för detta fall.