Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1867, sida 2

2 2 1 ENGLAND. Festprogrammet för de belgiska skarpskyttarnes besök i England lyder så: Thorsdagen den 11 Juli skola de belgiska gästerna i Antwerpen begifva sig ombord på krigsfartyg, som engelska regeringen ställt till deras disposition, på hvilka de den 12:te på morgonen förmodas anlända till mynningen af Themsen. Der mottagas de af en eskader småfartyg, tillhörande de särskilda jaktklubbarne, hvilka eskortera skarpskyttarne till Woolwich, der mottagningskommitcen väntar dem, för att på flera till detta ändamål i beredskap hållna flodångare föra dem till London Bridge, der en afdelning engelska skarpskyttar paraderar och följer dem till Guildhall. Der väntas de af en storartad dejeuner, hvartill anslagits icke mindre än 1,500 pd st. De belgiska gäster, som derefter om aftonen vilja besöka theatrarne, hafva fritt tillträde dit. Dagen derpå är stor parad på heden vid Wimbledon, vid hvilket tillfälle hvar och en af gästerna till minne af dagen får en silfvermedalj med band, hvilken tillika gäller som inträdeskort till alla Londons allmänna anstalter och förlustelseställen. Den 14:de (Söndag) äro samtliga gästerna inbjudna till zoologiska trädgården; Måndagen blir en utflygt till Richmond ogh en lysande nattsest i Cremorne-Garden. Om Tisdagen har miss Coutts i sin villa till deras ära anordnat en trädgårdsfest, till hvilken hela la houte volte är inbjuden, och om aftonen blir stor bal i Agricultur Hall, hvilken lärer skola blifva sö deles lysande. Thorsdagen galadag i kristallpalatset med dejeuner, dinr, kapplöpning, och på slutet fyrverkeri. Fredagen stor täflingsskjutning vid Wimbledon och på aftonen en jättekonsert. Om Lördagen slutligen en för de belgiska och engelska skarpskyttarne gemensam parad för hertigen af Cambridge, prinsen af Wales, 0. s. Vv. AMERIKA. .Indep. belge innehåller en korrespondens mellan Förenta Staternas ambassadör i Mexiko, Campbell, och Juares utrikesminister, angående Maximilians eventuella behandling, i fall han af de republikanska trupperna blefve tillfångatagen. Campbell säger i sin skrifvelse från Neworleans af den 6 April, det Förenta Staterna hyste uppriktiga sympatier till mexikanska republiken och ett lifligt intresse för dess framgång. , De stränga ätgärder, som i Mexiko af det republikanska partiet blifvit vidtagna, såra emellertid mensklighetskänslan och bidraga till förminskning af de nämnde sympatierna. Ett sådant förfarande mot krigsfångar kunde endast skada den mexikanska statens karakter i den civiliserade verldens aktning, vanära den republikanska saken och blifva hinderligt för dess framåtskridande. Juarez utrikesminister svarade från San Luis de Potosi den 22 April — i det han erkände Förenta Staternas regerings vänskapliga afsigter ---, att ryktena om krigsfångarnes behandling varit alldeles öfverdrifna. De flesta af dem hade blifvit benådade; de som blifvit bestraffade, hade icke behandlats som krigsfångar, utan som de der förbrutit sig mot folkrättens och republikens lagar. De hade begått alla möjliga brott i staden Zacatecas samt utgjutit de mexikaners blod, som försvarade sin sjelfständighet