så längt in att all sara 8 Maj 1867. J. A. Svensson. C) Berättelse af lotsarne om deras biträde vid bergning och införande till Göteborgs hann af galeasen , Norma. Sedan undertecknade, lotsar ä Wrångö lotsstation, nämnde dag, Fredagen den 19 dennes, kl. —1 f. m. utgått upptagande af fartyg. som kunde vara i behof af lotsbiträde, upptäcktes af oss, medan vinden närmade sig full storm med regnig och oklar luft, kl. 6 -r7 ett fartyg, som vi sedermera erforo vara galeasen ,, Norma, omkring en sjömil nordvest från Wrångö, ej långt från Svartskär och Hästö. Vi närmade oss fartyget, som förde vanlig lotsftagg på topp, och funno att olycka inträffat, i det fartyget var alltför djupt nedtryckt. Under tiden lade sig stormen något och vi kommo ombord å fartyget, hvilket befanns li en full fot under vattenytan midskepps, äfvensom besättningen å slera ställen kapat bätsurrningen för att denne hastig ulle kunna klargöras, om fartyget skulle ytter sjunka, äfvensom kapten Svensson bad oss föra fartyget om möjligt till Göteborg. Denna begäran biföllo vi, men under förbehåll af serskild ersättning och med vilkor att lotsbåten, deruti utom oss befunno sig lotsarne Olof Christensson, Olof Gustafsson och Carl Nilsson, skulle ätfölja fartyget för att i händelse af behof om ytterligare biträde dessa skulle vara till hands samt på det vi jemte fartygets besättning, om total sjunkning inträffade skulle kunna berga lifvet, hvilket ock medgafs af kapten Svensson, med hvilken vi äfven rådplägade om den särskilda ersättning, som borde oss tillkomma för det vi sålunda förde fartyget i säker hamn. Vi blefvo emellertid ej öfverens om beloppet af denna ersättning, men som vinden var gynnsam lotsade vi, fastän under ofvannämnde svåra förbållanden, fartyget till Göteborgs reviäår, der vi ankrade vid Majnabbe kl. 9—10 f. m. Med afseende på den verkliga lifsfara, hvarför vi vid införandet hit till hamnen af galeasen .Norma, hvilken, då den af ess antraffades, var i svårt sjöskadadt tillstånd, ända derhän att besättningen funnit faran hota deras lif, varit utsatte, anse vi att särskild ersättning bör oss tillkomma för vårt biträde vid fartygets bergning, och hvilket biträde varit förenadt med särskild uppoffring från vår sida, då vi nödgats ersätta de i den åtföljande lotsbäten befintliga lotsar, hvilka ej utan sådan ersättning medföljt fartyget; och i det vi fordra denua ersättning af fartygets befälhafvare, rederiet och lastegarne, förklara vi under edlig förligtelse förestående berättelse vara i alla delar sannfärdig samt äro beredde att densamma med liflig ed bekräfta, om så fordras. Göteborg den 27 April 1567. Andreas Olsson. Olof Johansson. Vidare företeddes inför kompromissrätten en af ena kompromissledamoten sjökapten Strömberg samt skeppsbyggmäsiaren J. Iläbe, efter förordnande af borgmästare ad, den 23 sistl. April och d. 2 Maj ittad besigtning å galeasen Norma, enligt hvilken fartyget so dag befunnits liggande vid Kustens varf, fullt 9 2 lots förr än jag kommit var förbi, Göteborg den af vatten med innehafvande stor däckslast, hvarefter vid förnyad besigtning sistberörde dag, sedan fartyget under tiden upphalats å härvarande slip, detsamma funnits hafva följande skador: kölen till en längd af 32 fot skamfilad och böjd, så att akterstäfven satt cirka 12 tum på sidan om denna; 5 st. plankor å styrbordssida och 2:ne om bagbord, akterifrån, voro dels bräckta, dels splittrade; å styrbords bog voro 4 st. plankor inbräckta och diverse naglar skräckta; garneringen i rummet var skräckt och 11 st. timmer bräckta och dessutom befanns 50 famnar jaglina afkapad och 60 famnar skamfilad. Iståndsättande af alla dessa skador ansågo besigtningsmännen medföra en kostnad af rdr 1,227 rmt; och värderades fartyget i dess från sjön inkomna tillstånd till tre tusen riksdaler riksmynt. Dessutom ingafs instrumentet öfver en, likaledes efter förordnande af borgmästare och råd, af handlanderne N. Lund och Alfred E. Olsson den 6 Maj å fartygets innehafvande last, ensamt bestående af furuoch granplankor, förrättad värdering, dervid samma last, i dess sjöskadade tillstånd ansetts till ett sammanlagt värde af två tusen sexhundratio riksdaler 17 öre riksmynt. Ir baron Leuhusen begärde få inför kompromissrätten upplysa, att det vore lotsarnes tjensteåliggande att på allt sätt bistå ett mödställt fartyg, likasom det voro ej blott deras rättighet, utan och skyldighet att gå ombord å ett fartyg, hvilket, såsom här varit händelsen, genom flaggsignal begärt lotsbiträde, dervid hr baronen fullkomligt gillade lotsarnes åtgärd att ej blott låta två af dem gå ombord å fartyget, utan ock att fordra det lotsbåten med de 3 andra deri varande lotsarne skulle åtfölja detsamma, enär ingen säkerhet förefanns att ju icke fartyget, förfylldt med vatten, som det var, kunde när som helst fullkomligen sjunka, eller att någon annan händelse kunnat tillstöta, som nödgat både lotsarne och pesättningen att öfvergifva fartyget; med 8 safsdeende på hvilket allt hr baronen anssäge lotsarne vara berättigade till någon ersättning utöfver de vanliga lotspenninsarne; men då fartyget varit till rigg och tacklage oskadadt och något nytt ofall ej sinträflat, som försvårat inseglingen, utan denna försiggått helt beqvämt, endast medtagande nägra timmars tid, funne hr baronen för sin del lotsarnes anspråk I belopp, å 1 kunna tillfredsställas med ett ersättningssom ungefärligen motsvarade dubbla letspenningar. På grund af hvad som förekommit afkunnade kompromissrätten följande: . Beslut. lande invändningen mot kompromissrätighet, får kompromissrätten, enär den i den ordning Kgl. M:ts nådiga förordn. om lotsoch f; ättningar i riket den 9 Juli 1562 stadgar, samt ostridigt är att tvist om ersättningens belopp förefinnes mellan lotsarne och kapten Svensson, förklara sig behörig att pröfva den föreliggande tvistefrågan; dervid kompromisstillkommi olrätten väl funnit att fartvset vid grundstötningen ———