Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juni 1867, sida 2

AFRIKA. Den egelska ,,Pall Mall Gazette innehåller i ett af sina sista numror en berättelse öfver tillståndet i Abyssinien, hvilken kommer från en muhammedan, som för kort tid sedan kommit till Egypten. Deraf framgår, att kejsar Iheodor har besatt landet omkring fästningen Debrasabor med 30 å 40,000 man. De öfriga delarne af landet voro i uppror under olika anförare, hvilka mestadels tvista med hvarandra, hvarigenom det är det svarta majestätet möjligt att hålla sig qvar. En af de upproriska höfdingarne hade tillngatagit ett bud från Massowoh, som skulle till de engelska fångarne öfverbringa en summa af 4,000 dollars. Sedan längre tid hafva innerånarne i den abyssinska provinsen Schire och den angränsande delen af Tigre varit i krig med den arabiska stammen Beni Aaner, som bor mellan Schire och Wabdabba, i söder, och Takka, i norr. Till en början blefvo araberna slagne i flera träffningar, men slutligen de angripande abyssinierna, hvilka voro anförda utaf en af kejsar Theodors afficerare. Abyssiniernas nederlag var så grundligt, att af deras krigshär, som bestod af många tusende, endast 200 ryttare naadommo. Araberna hade dödat alla äldre; de yngre, jemte en mängd qvinnor och barn, hade de fört till Takka, der — som det heter — den egyptiske guvernören gifvit dem tillåtelse att sälja sängarne. Detta hade äfven skett, och sedan dess hade abyssinska slafvar i mängd blifvit förda till slafmarknaderna i alla hamnar vid Röda hafvet samt vid egyptiska gränsen. Den egyptiske korrespondenten, som meddelar dessa underrättelser, önskar, att engelsmännen skulle här uppträda på ett sjelfständigt sätt,i stället att betjena sig af egyptisk förmedling, hvilket tydes så som understädde de egyptierna mot de abyssinska kristna. Han förmenar, att England, som offrar så mycket penningar för förhindrande af slafhandeln på afrikanska kusten, äfven borde hafva ögonen på den slafhandel, som i inre af Afrika, i Egypten och t. o. m. i Kairo öppet bedrifves. Emellertid äro de europeiska fångarne ännu icke befriade, och korrespondenten yttrar att, äfven om de icke äro i lifsfara, äro de hittils begagnade medlen icke tillräckliga för deras lösgifvande. Avgående denna angelägenhet skrifver H. L. Buliver ett bref till Pall Mall Gazette, i hvilket han med mycken bitterhet uttalar sig öfver engelska regeringens oförmåga härvidlag. Det heter deri: , Redan nu har den sorglöshet och vanmakt, som vi ådagalagt, gjort det möjligast dåliga intryck i Orienten. Skola vi så fortfara och år efter år försöka att underhandla med dessa lumpna barbarer samt skicka dem presenter? Det säges vara svårt att nå dem, att straffa dem. Men hvarigenom blir en nation stor? Emedan den utför stora ting; emedan den icke håller någonting för svårt, isynnerhet det, som ålägges af äran .... Låt England endast säga: dessa personer skola befrias och denne missdådare, som kallas för kejsare, skall störtas, — och gerningen skall följa på ordet. Med en ganska ringa styrka af engelska och sepoy-trupper samt sädana hjelptrupper, som vice konungen af Egypten är beredd att lenma, skulle detta alldeles icke vara nägot förhastadt steg, och kejsar Theodor skulle blifva hängd i de kedjor, i hvilka hans fångar nu äro sjettradeDen egyptiska bataljon, som åtföljde frasmännen på expeditionen till Mexiko, har nu inträslat i Alexandria och der blifvit festligt mottagen. Af de 700 man, som denna bataljon vid sin afgång räknade, äro endast 350 qvar. Man tror, det vicekonungen har för afsigt att af denna krigserfarna trupp bilda ett garde. — Dagens post. TYSKLAND. I den officiöse ,Provinzial-Correspondenz heter det: Det förhållande af ömsesidigt förtroende, som under en följd af år förefunnits mellan konung Wilhelm och kejsar Napoleon, har under den sammankomst, som nyligen egt rum, bestyrkt den af dem begge hysta öfvertygelsen 1 OL TA