ill sin pligt att varna mot utvandringar till Ameika. Undertecknad, som är pastor i en församing, derifrån redan några utvandringar skett ech lerifrån ännu flera förestå, har samvetsgrannt sökt tt afråda hvar och en utflyttningslysten. men måte numera afstå från ett sådant afrådande af fölande skäl: 1:0) För att ej inför sina församlingsboer, både lem som utflytta och dem som qvarstanna, blifva msedd såsom en ljugare, ty hvad som i tidninsarna (äfven i Väktaren) skrifves mot utvandring varder at dem, som ärna utflytta och äfven af många som icke ärna utflytta, ansedt såsom bestälda lögner, enär postdagligen bref anlända från vänner och anhöriga i Amerika, hvilka prisa och berömma sin lycka och på det allvarligaste uppmana till utvandring. Vlmogen i denna provins har den föreställning, att hvad svenske konsuln i Amerika och tidningarna här hemma skrifva endast är bestäldt af svenska regeringen för att hindra utvandring, blott för statsinkomsternas skull!! Se der, vi upprepa det, verkliga anledningen till emigrationen. Samme kyrkoherde ordar tillika om de kringresande agenterna, hvilka lofva öfverfart till och med gratis åt dem, som vilja öfverresa; men deri tro vi att den ärade kyrkoherden begått ett misstag. Såvidt vi känna finnes det intet enda emigrantsällskap i Amerika, som bekostar utvandrarne fri öfverfart, såvida det ej kan vara något sällskap, som söker arbetare för de Södra staterna, men deras verksamhet har, oss veterligen, ännu icke börjat i vårt land, ehuru det är troligt att den förestår. Det skulle derföre intressera oss, att få närmare veta från hvilket ett sådant anbud utgått, som den norrländske kyrkoherden uppgifver. Samme kyrkoherde tillägger: -Näågon kraftigare damm kan ej sättas för utvandringslustan, som nu blifvit en feber, påminnande om folkvandringstiden, förrän ett större antal af dem, som utvandrat, komma tillbaka till faderneslandet och sanningsenligt förtälja huru de blifvit bedragna i sina förhoppningar. Det är sannt: detta skulle ändra förhållandet, ty att en och annan återvänder, betyder föga, då en odugling har lika svårt att slå sig ut i det nya landet som i hemlandet. UÅDet är emellertid ganska sannolikt att många nu utvandrande skola i Amerika möta nya och svåra bekymmer, såvida de icke vilja vända sig åt antingen Kanada eller Södra staterna, t. ex. Florida. Ty alla uppgifter stämma öfverens deri, att i Förenta Staterna uppstått en stor brist på arbete, hvadan arbetarnes vilkor blifvit mycket försämrade. För dem, som då komma öfver med familjer, utan att ega penningar öfver för den första tiden, kan det blifva mycket bedröfligt. Man hade en sådan tid för några år sedan, då dert ll äfven kom kolerans härjningar. De upprörande underrättelser, som då kommo till hemmen, stäfjade utvandringshågen för någon tid. Det är fara värdt, att mången nu kan råka ut för något likartadt. För oss utgöra dessa omständigheter biott en ökad anledning till deltagande för de landsmän, som sett sig föranlåtna att lemna fosterjorden. Då vi i öfrigt följa dem med uppriktiga välönskningar, förbinda vi dermed den önskan, att de måtte i det aflägsna landet allt fortfarande häfda det goda namn, som Sverges män och qvinnor der åtnjuta, och att minnet af fosterjorden dock alltid måtte af dem hållas i vördnad.