fin blick på pauperismens historia och dkess möjliga ashjelpande. IV. Det konstitutionella konungadömet, denna lyckliga förening af n och gamla idcer, har redligt och rdigt sträfvat att utrota det stora iala onda, som vållas af de lägre klassernas medellöshet, af det 5 ändigtvexande proletar tiatet. Men de tter, det slaget i de moderna staterna, äro för dju sende och vidtgrenade, för att de hittills anvinda medlen skulle kunna verka synnerligen deremot. Mer eller mindre djupsinniga tänkare ha ansett sig i stånd att lösa frågan, denna den svåraste gåta af alla, som tidens sfinx ännu framställt, men de ha niistan alla förirrat sig i utopiska drömmerier. Kommunisterna påstå, att egendom är stöld. Ingea skulle vara fattig, heter det, om ingen egde något; om hela jorden med dess skatter i lika grad tillhörde alla eller om bestämda delar af den tillhörde vissa nationer, i let för att sådana delar äro utparcellerade bland enskilta medborgare, skulle ingen brist existera, eller om den fanns, skulle den bli föga tryckande, då den vore fördelad på så många millioner. Unligt deras teori skall afund, girighet, slöseri, vällust och fäfänga försvinna, så