Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1867, sida 2

Kvita Frumk). Novell af Elisabeth Martens. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg.) Den följande dagen gaf honom fullt upp att göra och derunder samt så länge han vistades bland menniskohvimlet förstod han knappt den sinnesoro, som hemsökt honom under den föregående aftonen och natten; han tänkte för sig sjelf: , Antingen måtte jag hafva varit trött och nervös eller också är jag på god väg att blifva en svärmisk narr; det måste motarbetas i tid, ty en sådan figur har alltid förefallit mig löjlig. Befängdt voro det äfven om jag skulle mista mitt lugn, emedan jag träffar en person, som jag kanske har tyckt litet om för många år sedan, och som kanske då kunde hafva passat för mig. Hurudan hon nu är, eller huru hon ser ut, vet jag ju icke en gång; för mig står ännu den unga flickan; när jag i morgon har fått se den gamla, försvinna nog alla dessa känslosamma anfäktelser. Sålunda resonnerade han under dagens verksamhet; men i det tysta hemmet ljödo andra röster; saknaden satt till bords med honom under den tysta måltiden, den mötte honom i det ensliga förmaket, och den tomma ländstolen stod der med sin för)e HT. N:o 138.