Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1867, sida 3

8 Till ledamöter i styrelsen utsägos kapten G. v Braun med 5,872 och grosshandl. A. P. zachar med 3,384 röster. Till direktörssuppleanter valdes hrr Noren oci Arthur Krok. Till rerisorer valdes hr regementsläkaren Appeltoft, disponenten Bley och handlanden 0. II Dymling. De at herrar revisorer i ett särdeles human språk framställde anmärkningarne försvarades på ett talangfullt sätt af ene revisorn, hr löjtnant W Ericsson, men blefvo det oaktadt af stämman, såsom förut är nämndt, till större delen lemnade utan afseende. Då det således ingenting gagnade till att försvara anmärkningarne, förklarade hr Ericsson, efter det några punkter blifvit behandlade, sig afstå från vidare försvar, desto heldre, som han blifvit ,i lindrigast sagdt orettiga ordalag af ordföranden tilltalad. Rörande samma bolagstämma yttrar Venersborgsposten följande, som återgifves utan anmärkning af Tidning för Venersborg: Den i förrgår med delegarne i denna jernväg utlysta bolagsstämma, länge med spänd väntan motsedd, var ända till trängsel talrikt besökt. De händelser som under de närmast förflutna månaderna föregått denna stämma hade gjort att något hvar likasom kände i luften att bolagsstämman skulle komma att erbjuda hvarjehanda mer eller mindre ovanliga företeelser. Sådana uteblefvo också icke. Dertill måste vi i främsta rummet räkna att landshöfdingen grefve Sparre, af bolagsstämman utsedd till ordförande, efter uppläsandet af revisionsberättelsen, under bemötande af vissa i nämnde berättelse framställda anmärkningar, förgick sig mot hrr revisorer på ett sätt, som vi icke skulle tveka att bedöma ganska strängt, derest icke undscendet för grefre Sparres utmärkta förtjenster om jernvägen i dess helhet tillbakahöllo våra reflexioner. Då nemligen hr grefven tillät sig att i dessa anmärkningar spåra, som hans ord föllo, förföljelsebegär och personlig chikan, så tro vi att en dylik tillvitelse mot personer, hvilka med samvetsgrannhet och humanitet fullgjort ett dem lemnadt uppdrag, ej mindre för dem sjelfva måst erkännas sårande än stöta hvarje för billighet och rättvisa känsligt sinne. Men om vi sålunda ej kunna gilla grefve Sparres ifrågavarande uppträdande, så kunna vi åter knappast tillbakahålla en känsla af harm ofver bolagsstämmans eget beteende mot revisorerne. I hela denna samling fanns nemligen ej mer än en enda stämma som höjde sig till deras försvar; ja, hvad mera är, nästan alla deras anmärkningar blefvo, ehuru grundade på otvetydiga stadganden i bolagsordningen och stödjande sig på rena fakta, till och med vid anställda voteringar underkända. Härmed är det naturligtvis ej vår mening att bolagsstämman skulle, på sätt revisorerna, — och från deras ståndpunkt riktigt, — tillstyrkt, vägra styrelsen decharge; men en sak är att erkänna en anmärknings riktighet, en annan att bestämma den påföljd som af sådan anledning må drabba den eller dem, mot hvilken anmärkningen kan vara framställd. Att under sådana omständigheter löjtnant Ericsen, den af revisorerna, som till en början på ett både värdigt och talangfullt sätt förde deras talan, slutligen förklarade sig ej vidare kunna deltaga i diskussi nen, detta förvånar oss ej, om vi också skulle ansett riktigare ifall han, då de erhållna såren voro långt ifrån lifsfarliga, stått på sin post till drabbningens slut. Tidningen slutar med följande ord: yÅtt hvarje stort och nyttigt företag har sina mödor, sina svårigheter att bekämpa vet man, och detta jernvägsföretag har icke minst offrat på på detta altare. Den afgående verkställande direktören var icke mannen, åt hvilken ett så högt och maktpåliggande uppdrag kunde med fördel anförtros. Otvifvelaktigt erbjöds det vid företagets början till besättande af denna plats män, hvilka både kunde och ville det bästa och som derjemte voro i besittning af sann humanitet samt en omutlig och oegennyttig karakter. Huru många äro ej de åtgärder, som i detta fall. vittna mot den afgångne direktören? T. ex. hans framhållande af gunstlingar vid tillsättande af tjenstebefattningar, hans maktlystnad och lindrigast sagdt simpla uppträdande mot tvenne oförvitliga män, sådana som den utskjutne arbetschefen samt trasikchefen. Bolagsstämman har ändtligen åt kapten Westman gifvit den upprättelse, som styrelsen honom vägrat, och ett mera slående bevis på de trafikerandes sympatier för grefve Taube än den för honom arrangerade festen finnes ej. Demonstrationer sådana som dessa, vid sidan af valen till landstingsoch de båda jernvägsstädernas ombud vid sednaste bolagsstämma, talade tydligt det timslag som slagit; men man sökte i sista stund betvinga stormen, trotsa opinionen, men fåfängt — dess slag äro starkare än hvarje annan makts. Efter stormen följer lugn och vi vilja visst ej underhålla det oväder, som framtvingat sig sjelft och som etvifvelaktigt rasat ut redan efter första och andra revisionen, om dessa, hvilka, ehuru utförda med ,,minutiös noggrannhet och den sednare betald med 300 proc. högre än den sista, likväl var en kryperiets undfallenhetsrevision, talt sanningens språk. Bolaget hade då säkert stått på bättre fötter än nu, alldenstund en tillförlitlig förvaltning måste vara välgörande egenskaper hos en styrelse, gom har så stora fonder om hand. För staden Venersborg var det en skriande disharmoni att jernvägens verkställande direktör och stadens drätselkammares ordförande utgjorde en och samma person. Samme man var exekutor af tvenne serskilda institutieners beslut, hvaraf den a skulle gifva, den andra taga. De menliga ljderna häraf för staden hafva ock visat sig; ty innu efter 2:ne år har staden ej fått ett öre för ul den jord, som jernvägen inkräktat, ehuru inzen tvist derom förefinnes. Det är drätselkammasens nuvarande ordförande, som bordt derom pålrifva jernvägens verkställande direktör. Hade letta missförhållande ej egt rum, så hade trolisen den kontrakterade kajbyggnaden nu varit fullvordad och platsen ordnad för trafiken. På lika ätt och i egenskap af gifvare och tagare genomröt verkställande direktören grusbanken i den taden tillhöriga fängelsevallen samt raserade den lerstädes anlagda planteringen utmed cellfängesetakettet, samt bortförde flera tusende lass — vigen känna vi ej — godt grus, hvilket varit beöfligt för stadens vägar, hvaremot väggrusbehofet för staden vid samma tid och blott några famar derifrån ersattes genom dyra inköp af stadsassan, mot ända till 35 öre tunnan, af en af rätselkammarens ledamöter. Äfven vid denna, emligen stadskassans förvaltning, finnes fog till nmärkningar liknande dem herrar jernvägsreviorer framställt. Rättegångsoch Polissaker. ( Säfvedahls häradsrätt. : I Branden vid lilla Gårda. Sistlidne Lördag rtsattes och afslöts vid Säfvedahls häradsrätt i ess sessionsrum i cellfängelset den af agenterna BBA I hanärda 5