i Turkiet, med undantag af paschalikerna Bagdad och Mekka, skola få ett slags konstitutionella provinsregeringar. Den lag, som gifver utländningar rätt att förvärfva grundegendom, skall med allraförsta utkomma. Efter nederlaget vid Sphahia företog Umer Pascha en expedition mot de östra provinserna; men icke heller då hade de turkiska vapnen någon framgång. En annan sammandrabbning förekom vid floden Ilalepa. Då nemligen RKeschid Effendi utryckte från Heraklion för att stöta till Omer Pascha i hans läger vid Myopotamo efter slaget vid Assites, fingo insurgenterna tidigt underrättelse derom och angrepo hältigt med bajonetten Reschids 2,000 man starka afdelning. Striden varade från kl. 4 e. m. till kl. 9 på aftonen. Då måste Reschid Effendi draga sig tillbaka, men det lyckades honom likväl att förena sig med Omer Pascha. I de östra provinserna, mot hvilka den sistnämnde nu synes ämna rikta sina operationer, stå 6,000 kandioter och mivilliga under vapen. Insurgenterna i mellersta och vestra delen at ön hafva lemnat garnisoner i Krape och Kallikratis, samt förfölja nu turkarne för att oroa dem med småträffningar. Den turkiska garnisonen i Spinalonga har några gånger blifvit anfallen, och insurgenterna äro så långt ifrån att förlora modet öfver turkarnes grymheter ech plundringar, att upproret aldrig haft flera anhängare än nu, så att det nu verkligen kan sägas omfatta hela ön. ,Det är ett kändt faktum neter det i ,,Indep. hellenique —, att turkarne sedan insurrektionens början hafva förlorat flera trupper, än österrikarne i slaget vid Sadowa. Turkiet och Egypten sände, enligt officiella rapporter, i September månad till Kandia 40,000 man, och en här på 3,000 å 5,000 man upprättades på ön af infödda turkar dan hafva flera gånger betydliga fö ningar blifvit sända till ön, och Omer Pascha medförde dit öfver 3,000 man. Det har således varit omkring 60,000 man turkiska och egyptiska trupper under vapen på ön. Hvad återstår af denna imponerande styrka? Knappast 20 å 30 bataljoner, hvilka icke ens äro fulltaliga, och som, trots Omer Paschas aro, äro modlösa samt icke ester de sista nederlagen våga företaga någonting. Detta är sifleruppgikter, som icke kunna gendrifvyas. AMERIKA. Från Newyork skrifves till ,, Köln. Zeit.den 29 Maj: Dramat i Mexiko är utspeladt: Maximilian har med sina generaler i Queretaro måst gitva sig i republikanernas händer ... Kejsardömet har fallit på ett värdigare sätt, än det började. I går var det tre år sedan Maximilian landsteg i VeraCruz, hvarefter han, med anledning af den utaf ansmännen anordnade allmänna omröstningen, orde ett s. k. triumftåg. Då strålade den unga rinnan Charlotte i skönhet och behag; nu irrar hon sinnessvag omkring i Miramares salar, och Maximilian befinner sig fången. Det finnes ingen här, som icke hyser ett uppriktigt medlidande med cex-kejsaren. Genom sitt manliga uppande under den sista tiden har han t. o. m. Å ig si i mpathier, och genom att göra sig fri från fransmännen, hvilkas verktyg han förut varit, har han till en del försonat sina förra få Ian hade lättare kunnat aftäga med fransmännen, än att kunna hålla sig, under umhäranden och faror af alla slag, med sina soldater i Queretaro. Så afträdde han som en man från len politiska skådeplatsen. IIvad skall nu blifva utaf honom? Hvem vet det? Häröfver kan man knappast i denna stund ens yttra några supposinoner. Som Ni vet, har Seward genom Campbell, med anledning af österrikiske ambassadörens i Washington framställningar, hos Juarez bedt om td för Maximilian, hvilken begäran — efter wad från åtskilliga håll påstås — skulle vara biallen. Denna uppgift synes mig tvifvelaktig; enigt mera tillförlitliga, direkta berättelser från lexiko lärer Juarez endast hafva gifvit ett undkande, i allmänna ordalag hållet svar. Monarierna hafva alldrig hyst några betänkligheter mot att med krut och bly expediera dem, som ned vapen i hand uppträdt mot den lagliga regeingssormen, och kejsar Max har utan betänkande Wit skjuta en mängd republikaner. För öfrigt orde det väl kunna ifrågasättas, huruvida Juarez till och med om han skulle hysa den bästa ilja för Maximilian — eger frihet att rädda hoom ur Porfirio Daz händer. Denne mexikance general är till haltten bandit, till hälften offir, och hyser säkerligen inga skrupler mot att sjuta ex-kejsaren. Huru klent hans minne än :, har han säkerligen likväl icke förgätit proklaationen af den 2 Oktober 1865, i hvilken det land annat heter: ,Irån denna stund är det enist krig mellan nationens aktningsvärda män, å ia sidan, samt band af stråtröfvare och förbryre, å den andra. Om långmodighet kan det här ter icke blifva tal. Regeringen, stark i sin makt, ll från denna stund med oböjlig stränghet tillädja de straff, som civilisationens lagar, humatetens rätt och sedlighetens bud fordra. Följn af denna lag var, att hvarje mexikanare, som ed vapen i hand tillfångatogs i striden mot kejrdömet, kunde skjutas inom 24 timmar. Pröamationen var icke heller någon blott hotelse: republikanska generalerna Salazar och Artoga, nkring 20 öfverstar, majorer och andra officere samt mera än 100 soldater blefve, på grund detta blods-dekret, skjutna i San Luis de Patosi. et gör ingen skillnad i bedömandet af situation, att republikanerna, sedan de vunnit öfvernd, öfvat blodig vedergällning. Under dessa nständigheter skall Förenta Staternas intervenm icke väga mycket i vågskålen. Om någonsin nation varit berättigad att icke sätta tro till